Ragnar II

När vi flyttade till Sundsvall lärde vi känna stan genom att då och då skjutsa barnen till olika fotbollsplaner. Trevligt.

Men att varje helg åka land och rike runt, bo på vandrarhem och stå vid sidan om vägen för att heja fram sina barn i nån udda idrott, låter inte lika trevligt. Men det är vad Ragnar Johansson tvingar sin familj till i Lena Anderssons bok "Sveas son". Det existerar inget socialt liv utanför idrotten. Hos Johanssons är det Ragnar som  bestämmer.

Om inte barnen gjorde sitt yttersta när de idrottade blev de utskällda efter noter. Ragnar tålde inte förslappning. När Ragnar fick sina utbrott för att sonen inte ansträngde sig såg han ressentimentet växa! Hantverkaren Ragnar såg ressentimentet växa!! Vad är detta för dravel! Hur skulle Ragnar som vare sig läste böcker eller slog upp något i uppslagsböcker kunna tänka så.

Barnen ska göra sitt bästa. De ska anstränga sig. Men hur stämmer denna attityd in på honom själv? Han som aldrig vågade spänna sin båge. Han som inte blev vare sig arkitekt eller möbelsnickare av rädsla för att misslyckas.

Ragnar Johansson är en översittare. Dessutom är han oflexibel och regid. Han tror han, i alla lägen, vet bäst. Bestämmer över sina barn och sin fru och även sin gamla mamma på ett makalöst sätt. När frun vill att de ska flytta från den stökiga förorten för barnens skull anser han att "Det är hennes (fruns) uppväxt i periferin (Norrland) som slipat hennes sensibilitet för dylika ting". Man häpnar.

Vad är detta för bok? Jo, i första hand, en bok om en pappa som är "knäpp". Jag tror också det är en dotters uppgörelse med sin pappa - eftersom jag uppfattar boken som en autofiktion. Folkhemmet är skildrat ur pappans perspektiv men förmodligen också Lena As - ingen positiv skildring precis. Det förklaras inte varför denne pappa, med en mjuk fin mamma, blivit som han blivit - en hustyrann men ett temperament som han inte kan kontrollera.

Boken är så speciell, har ett så skevande språk och så överdrivna onyanserade karaktärer att den blir komisk.

Det här var andra gången jag läste "Sveas son"; därför två inlägg om samma bok - läs gärna båda. Jag gillade den inte första gången men då tyckte jag i alla fall att den var intressant. Andra gången tyckte jag sämre om den. Men eftersom det var januaris cirkelbok var jag tvungen att läsa om den för att ha den aktuell.

"Sveas son" var en utmärkt bokcirkelbok - hälften gillade den. Den andra hälften ogillade den. Mycket att diskutera.

Lyssna görna på poden där Lena Andersson och Felix Herngren pratar om hur de ser på begreppet familj.