Påklädaren

Plötsligt och oförhappandes hamnade vi på Dramaten och såg pjäsen Påklädaren.

När jag var i Sundsvall och ägnade mig åt plumpspeleri hade två av mina följare åkt från Sundsvall till Stockholm för att titta på Cirkus Cirkör - efter att ha läst mitt inlägg! Så trevligt! 

Då gjorde vi samma sak, fast tvärt om - vi följde med dem till Dramaten påföljande dag.

Trots att vi köpte biljetter med bara en dag till godo fick vi bra platser och det var tur för maken hade lämnat sina glasögon hemma.

Påklädaren handlar om ett resande teatersällskap på engelska landsbygden - ett sällskap på dekis. Men framför allt handlar den om skådespelarnas relationer till varandra.

"Stjärnan" (Sven-Bertil Taube), som vill bli adlad och bara låter sig tilltalas med "Sir", dominerar hela sällskapet. Sir har en trogen tjänare (Krister Henriksson) - hans gamle påklädare som inte har något eget liv. Denne alkoholiserade påklädare sköter allt, bistår sin "herre" till hundra procent men är, trots det, en "icke person", en människa som inte har något värde, en som glöms bort.

Jag tyckte det var en ganska sorglig pjäs, kände mig lite ledsen när den var slut. Krister H spelade så bra att jag satt och funderade på om han verkligen  var onykter och jag lät mig imponeras av Sven-Bertil och hans minne. 

Tyvärr gick inte replikerna alltid fram till oss som satt på första raden så mitt slutomdöme blir bra men inte toppen - hade förväntat mig mer.