"Jag trivs i Norrland" - säger huvudpersonen Meja i Stina Jacksons bok "Silvervägen". Boken "Silvervägen" har fått mycket beröm - välförtjänt.
Handlingen utspelar sig i trakten från Skellefteå, in mot Arjeplog utefter Silvervägen - väg 95 som sträcker sig ända in i Norge.
En flicka försvinner när hon väntar på bussen. Man letar och letar efter henne men hon står inte att finna. Den som letar mest är hennes pappa. Inte ens efter tre år har han slutat hoppas på att återfinna henne. Under de långa ljusa sommarnätterna kör han längs vägen och försöker hitta spår efter sin flicka.
"Silvervägen" är en spänningsroman men det är också en roman om Norrlands inland, dess natur och dess människor. Beskrivningen av miljö och människor är så bra att man kan känna ensligheten, se de övergivna gårdarna, ana lukten av ödemark och höra människornas korthuggna tal.
Till denna ödsliga trakt flyttar en ung flicka. Hon har svårt att känna sig hemma, vilket är helt förståeligt (tycker jag). Men efter ett tag säger hon de glädjande orden "Jag trivs i Norrland". Bättre reklam kan inte Norrland få.
En av de bästa böcker jag läst på länge - i denna genre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar