Dagens höjdpunk

Sommarstugelivet flyter på i sakta lunk med ett evigt regnande som följeslagare. Varje dags höjdpunkt är middagen. Vi har ansvar var sin dag och precis som hos "Stjärnorna på slottet" berättar den som lagat maten, något om sitt liv.

Killarnas kycklingsallad

I går var det min dag och då berättade jag hur det var att växa upp i arbetarstadsdelen Annedal under första halvan av 50-talet - då, när det bara fanns kallt vatten i kranen, vedspis för matlagning och dass på gården.

Bilder från 50-talets Annedal

Jag berättade också om ett liv i full frihet där alla gårdens ungar kunde leka och utforska omgivningarna oavbrutet, utan begränsningar (som jag minns det).

Men även i ett sakta lunkande sommarstugeliv kan det oväntade inträffa.

Det började med att en stor bil hade kommit för nära den branta vägkanten och tippat på sidan. Vägen blev mer eller mindre blockerad och tankbilen kunde omöjligt ta sig upp själv. Det behövdes en bärgare för att dra upp den men bärgaren som kom var för klen. Det krävdes en kranbil.

Vad var det för bil som var så tung att inte ens en bärgaren klarade av att dra upp den? Jo, "bajsbilen"!!

"Bajsbilen" som fixar så att vi, trots att vi bor i en sommarstuga från 50-talet, kan ha det lika bekvämt som i stan på 2000-talet.

Vi kände oss lätt oroade. Om "bajsbilen" hade kört av vägen hur skulle vi då få tömning? Beställde genast hjälp - skulle komma inom fem dagar. Oron steg när fem dagar hade gått och ingen bil hade dykt upp. Åttonde dagen, efter ett helt dygns oavbrutet regnande, kom vår räddare.

Vi kunde åter känna oss lugna och fortsätta vårt sommarstugeliv men vi kunde inte längre använda vår väg. Efter veckor av regn blev vår uppfart sönderkörd av den tunga tankbilen.

Nu väntar vi på sol och fint väder. Efter veckor av mer eller mindre oavbrutet regnade har vi fått nog.

Regn

Regn, regn, regn - vad trött jag är på detta eviga skvalande. 

I övriga Europa är det varmare än varmt med temperaturer på upp till 50⁰ C. Även på östkusten är det soligt men hos oss regnar det och regnar det inte så blåser det. Europavärmen är inte bra men det eviga regnandet är inte heller någon höjdare.

Så här fint kan det bli efter en regnig dag

Simskolan är slut och yngsta dottern med familj har åkt hem. Två av de bättre dagarna, när det bara småregnade, åkte vi på utflykt.

Först åkte vi till Kalvön.

Trots att  Kalvön ligger nära vår sommarstuga har vi, konstigt nog, aldrig varit där. Det var ett fint naturreservat med många stigar och spångar.

En vecka senare åkte vi till Halleberg.

Det blev en lång åktur - tog över en timma. Under den långa bilfärden hann hungern få grepp om oss och vi insåg att vi tagit med för lite fika - en smörgås per person förslår inte långt när nio matfriska personer är på utflykt. När vi kompletterat vår färdkost, kom vi till slut fram - långt senare än beräknat.

Halleberg kan vi åka till flera gånger för vi hann bara nosa på området innan vi var tvungna att vända hemåt igen för att ta emot våra nya sommarstugegäster - äldsta dottern och hennes yngste son.

Sommarlyssning

För ett tag sedan läste jag "Senseis portfölj" av den japanske författaren Hiromi Kawakami. Boken var fängslade, inte minst för att japansk kultur skiljer sig så mycket från vårt sätt att leva. När jag sen "blev rekommenderad" (i en blogg) en annan bok av samme författare satte jag genast i gång med ännu en Kawakami.

"Nakanos seconhandbutik" handlar, som titeln säger, om några personer som jobbar i en affär där man säljer och köper halvgamla saker. En ganska trevlig bok men inte i klass med "Senseis portfölj". Även om handlingen rörde sig i och kring en affär handlade boken i själva verket om relationer. Tyvärr hade jag problem att hålla isär personerna - rörde hela tiden ihop de svåra japanska namnen.

När man har hela sommarstugan full med barn (stora och lite mindre) och djur är det skönt att då och då dra sig tillbaka och stoppa en bok i örat. Så direkt efter "Nakanos seconhandbutik" valde jag en annan favorit - Tove Alsterdal. Tove A skriver om folket och livet i Ångermanland.

När några amatördykare utövar sin sport i Ångermanälven hittar de resterna av en man, fastkedjad i ett ankare. Det visar sig att  kroppen sänktes i älven för mycket länge sedan - troligen på 60-talet medan Vietnamkriget pågick och många dessertörer kom till Sverige. Förklaringen finns därför att hämta långt tillbaka i tiden. Jag gillar Tove Alsterdal och hennes bok "Djuphamn" var inget undantag.

Sen var det dags för Liza Marklund. En gång i tiden läste jag allt hon skrev men så blev jag "mätt". Nu var det dags att pröva på hennes nya serie, som tilldrar sig i södra Lappland. Förundras alltid över att så många deckare har sin handling förlagd till Norrland.

I Stenträsk invid Polcirkeln träffas regelbundet fem flickor och diskuterar böcker - de kallar sin grupp lite vitsigt för Polcirkeln. Flickorna har träffats ända sen högstadietiden men dynamiken i gruppen har sakta förändrat och alla förstår att de nu nått "vägs ände" men innan de hinner upplösa gruppen försvinner en av flickorna.
 

40 år efter den sista cirkelträffen hittas kroppen efter den försvunna flickan i en av bropelarna till bron över Piteälv. Kroppen har funnits ingjuten pelaren under alla år. En riktigt spännande deckare med ett överraskande slut.

"Polcirkel" var så fängslande att jag genast  fortsatte med nästa bok om Stenträsk. Jag tyckte "Kallmyren" var ännu bättre än Polcirkeln och skulle också gärna ha lyssnat på den tredje boken i serien men den ges ut först om några månader.

En sensommardag försvinner polisen Wikings fru i en kallmyr när hon är ute och plockar hjortron. Kvar vid myren ligger deras baby, mycket illa biten av knott och mygg. Man hittar aldrig Helenas kropp men trettio år senare får deras son ett kryptiskt meddelande med Helenas signum att han måste lämna sin anställning - hans liv är i fara.

"Kallmyren" var både spännande och fängslande. Frågan är - går det verkligen till på det här sättet?

Sommarlov

Först drack vi 11-kaffe...

.... sen åkte vi till simskolan.

Inte skulle väl lite regn hindra oss....

....eller som ett av barnen sa "Regn, iskallt vatten, maneter och åska får väl inte lägga krokben för simskolan.

När det började åska skulle alla barnen upp ur vattnet. Då åkte vi hem och spela "Finns i sjön".

Korvar

På hemväg från Hållö åkte vi förbi ett charkuteri där man sålde s.k. närproducerat kött.

Det var en stor affär, full med kunder. Förutom köttfärs köpte jag en skiva "Biff Yerky". Jag har aldrig tidigare vare sig hört talas om, sett eller smakat på yerky. Nu vet jag att det är torkat, kryddstark kött från ursprungsbefolkningen i Nord Amerika och äts som snacks. Mycket gott!

Nån vecka senare, på väg till Akvarellmuseet i Skärhamn, passerade vi ännu ett "lokalt" charkuteri. Vi svängde in och kollade om de sålde vår nya favorit - Yerky.

Det gjorde dom inte men de sålde korvar både på längden och bredden. Vi köpte fyra stycken olika och idag hade vi korvprovning.

Vann gjorde vildsvinskorven tätt följd av ramslökskorven och lammkorven. Jumboplats fick ost- och baconkorven. En annorlunda och rolig provning men tyvärr tyckte vi alla att korvarna var aningen för salta.

Nytt skräp

Fastän jag i princip har personligt handlingsförbud (med vissa undantag) samlas det otroligt mycket skräp i en sommarstuga - skräp som tar plats och är fult. Mina barn och barnbarn får därför inte köpa "grejer" som de dumpar i stugan.

För många år sen köpte jag teakstolar till trädgården. Stolarna har varit bra och hållit länge trots att de stått ute året runt. Undan för undan har de dock pajat och burits ned till lillstugan där de stått och skräpat. I fjol köpte jag nya plaststolar - lätta stolar som står inomhus på vintern. Nu skulle de gamla stolarna bort liksom den trasiga tvättmaskinen, det trasiga arbetsbordet och en massa annat onödigt som förfulat vår närmiljö.

Vi lånade därför svågers släpkärra och körde till Sveriges vackraste tipp. Så lätta och befriade vi kände oss när vi åkte därifrån.

Insåg att nu, när vi lämpat iväg en massa skräp, fanns det gott om plats vid lillstugan! Plats som skulle vara perfekt för en motionscykel.

Lyckades övertala maken att åka till en loppis för att se om de hade någon cykel - "Vi kan väl i alla fall åka och titta". När vi kom in i lokalen stod den och väntade på oss - kostade bara 70 kr! Lyckades med ännu en övertalningskampanj och snart låg det en cykel i bageutrymmet.

Perfekt tyckte jag men vid min sida i bilen satt en man som mumlade om att det är lönlöst att köra bort en massa skräp när det på direkten skaffas hem nytt.

Väl hemma hjälpte han mig dock att skaffa skydd till min, ännu så länge, oanvända cykel.