Jag har älskat dig så länge***

Nu, när jag har så gott om tid händer det ganska ofta att jag slinker in på Kultmagasinet, där både biblioteket och museet finns. Kulturmagasinet har en, i dubbel bemärkelse, central plats i Sundsvall. Jag tycker man kan kalla det för ett nav i stan (även om det är benämningen på busshållplatsen). Många människor samlas på Kulturmagasinet för att låna, läsa tidningar, fika, titta på utställningar, lyssna på föredrag mm - det gäller både äldre och invandrare men också barn eftersom det ordnas många aktiviteter just för barn.

Sist jag besökte bibblan hade man dukat upp ett bord för frankofiler. Jag är ingen frankofil - möjligen en "wannabee" - men jag stannade upp vid bordet och fastnade direkt för videon "Jag har älskat dig så länge" av Philippe Claudel. Böcker av Sartre och andra filosofer, som också låg på bordet, är för tunga för mig. Jag orkar inte läsa igenom dem utan ger alltid upp efter ett antal sidor. Sådana böcker ska nog delas upp och läsas i mindre avsnitt, gärna i bokcirklar så att man kan diskuteras med andra och få lite hjälp att begripa.

Nej, jag valde "En fransk pärla" som jag tittade på i går kväll. Jag började titta redan vid femtiden men fick göra avbrott för kortspel med "flickorna" (som jag förlorade) men sen tittade jag färdigt filmen när jag kom hem. Det var en film just i min smak. Lågmäld, bra skådespeleri, intressant handling (även om slutet var förutsägbart) och härlig miljö - inget våld. Huvudrollen spelades av Kristin Scott Thomas (hon som hade den kvinnliga huvudrollen i "Den engelska patienten"). Filmen handlade om en kvinna som suttit i fängelse 15 år och det liv hon möter när hon kommer ut i frihet. En härlig film med hopp, som var väl värd att se. Tyvärr måste jag nog inse att min franska är under all kritik. Det var knappt jag förstod något alls. En uppfräschning är nog nödvändig om jag ska kunna resa till Paris och köpa ost och beställa middag.