Håkan Nesser; Levande och döda i Winsford ****

Jag läser en seriös bok (bokcirkeln) i månad. I övrigt blir det bara deckare. Min ambition - att skriva några rader i bloggen om de böcker jag läser (för att komma ihåg vad jag läst) - har fallit platt. Skriver jag inte dirket är det kört. Boken har fallit ur minnet - jag kommer inte ihåg vare sig titel eller handling. Därför har jag ändrat strategi och skriver nu bara om deckare jag tycker är bra.

Och de senaste dagarna har jag läst en riktigt bra deckare. Det är Håkan Nessers "Levande och döda i Winsford". Boken är kuslig och obehaglig men fullt realistisk. Ibland vill jag sluta läsa - det här kommer inte att gå bra. Ett roligt grepp är att det är mördaren som driver handlingen framåt (inte en polis eller deckare). Välskriven, lättläst, realistisk och spännande - vad mer kan man begära. Dessutom innehåller den en riktigt fin skildring av Exmoor - så bra att jag får lust att åka till detta enahanda, gråa och ödsliga hedlandskap. En av de bästa deckare jag läst!

När jag sena kvällar, efter en hel dags promenerande i Paris, kröp ned i min sköna säng på hotell Esmeralda var det jättemysigt att förflyttas till Johan Theorins Öland och hans deckare/rysar - "Rörgast". Handlingen utspelar sig både på Öland och i Stalins Sovjet. Lägren i Sovjetunionen är så förskräckliga så man har svårt att tro att det är en sann beskrivning (men är det förmodligen). Jag tycker inte Rörgast kan jämföras med Nessers Levande och döda i Winsford, men den var ändå så fängslande att jag sträckläste den.