Kollektiv

Jag har alltid känt ett visst sug efter att bo i kollektiv men längre än till tanke har jag aldrig kommit. Tror kanske inte att jag är tillräckligt social för att platsa. Det är trevligt med gemenskap och långa middagar där alla pratar i munnen på varandra men det är också skönt att vara för sig själv, slå sig ned framför TVn och titta på en deckare eller Ernst, utan att bli störd.

Men nu har jag funnit det ideala kollektivet - några veckors gemenskap i sommarstugan. Några dar är vi många, sen åker några och andra ansluter. Vi delar på matlagning och handling - är vi sex vuxna behöver jag bara stå för middagen var sjätte dag men får äta jättegod mat varje dag eftersom alla anstränger sig på sin dag och ofta lagar sina specialiteter. Efter några veckor har alla åkt hem för att börja jobba eller gå i skola men maken och jag kan sega på ytterligare en tid - nu i stilla lunk med samma mat flera dar i följd.

Även om vi är många kan vi dela upp oss och göra olika saker. Två "utflykter" står dock alltid på schemat.

Tillsammans med yngsta dottern åker vi varje år till Tjörn och besöker Akvarellmuseet i Skärhamn. I år var Disney-tema. Intressant att höra guidens berättelse om "Disneys world" - så otroligt stor och mångsidig verksamheten är. De målningar som visades var alla hämtade från det gigantiska biblioteket i Hollywood där det finns 65 miljoner refuserade målningar. För att få behålla så många konstnärer som möjligt lät Disney alla tecknare få stor frihet och själva bestämma hur hens "ruta" skulle se ut. Sen träffades man på måndagsmöten och bestämde vad som skulle användas och vad som skulle gå vidare till det stora biblioteket för refuserade verk - inget kastades.

Den andra obligatoriska "utflykten" går till soptippen i Lysekil - den jag brukar kalla världens vackraste soptipp. Det spelar ingen roll hur lite jag än köper, till soptippen måste vi alltid åka. Ett framsteg kunde jag dock konstatera i år. Vi slängde bara ris och grenar.