Smakprov

Det fanns en rätt jag inte kunde förmå mig att äta i "bamba" eller  skolmatsalen som det heter på svenska - och jag slapp äta den.

Men idag, efter att ha lyssnat på Torgny Lindgren när han läser sin bok Pölsan, var det jag som gick och köpte en konservburk med detta innehåll. Jag tömde burken, skar upp geggan i skivor och stekte. Sen åt vi det med potatis, rödbetor och stekt ägg samt en liten Östgöta Sädes därtill.

Anrättningen var ätbar men inte så mycket mer och kommer nog inte att avnjutas igen.

Torgny Lindgren har dött och blivit lovprisad som få andra författare. Eftersom jag bara har läst en enda bok av honom (Bat Seba) tidigare, bestämde vi oss för att ha honom som följeslagare i bilen när vi åkte till stugan. Vilket lyckoval. En ren fröjd att åka bil tillsammans med honom och hans bok Pölsan.

Tänk att kunna skriva en hel bok om pölsa och dessutom en rolig bok - en riktig skröna. Extra bra blir det för att det är Torgny L själv som läser - på västerbottenmål.

Jag tror inte det finns en människa   i Västerbottens inland som skulle köpa färdig pölsa - så lågt skulle de aldrig falla. Nej, en pölsa ska vara hemmakokt och den ska inte innehålla korngryn (vilket vår gjorde). Helst ska den kokas på samma dag, år ut och år in.

Sen ska man låta den smälta mot gommen när man äter den. Något godare finns inte att uppbringa - men för att tycka detta måste man förstås vara äkta västerbottning.

På hemvägen lyssnade vi på ännu en bok av Torgny Lindgren nämligen Norrlands Akvavit och förstod att vi inte valde rätt när vi drack Östgöta Sädes till pölsan.