En hel vecka har jag dragit mig undan livet. Under samma tid har jag ägnat mig åt Livet.
I måndags eftermiddag spelade jag bridge med några nya vänner. (Jag ska återkomma till bridgen och dess socialiserande förmåga.) När vi spelat färdigt åt vi en liten suppé. Då började jag frysa - hade turen att klara mig hem innan eländet började. Sen var jag deckad en hel vecka - trodde jag fått vinterkräksjuka men ingen i min omgivning har drabbats så jag vet inte vad det var mer än att det var hemskt. Gav mig in i en total isolering där jag uppehöll livet med hjälp av blåbärssoppa (överdriver något).
Då, när jag återhämtat mig så mycket att jag kunde hålla i en bok, kom maken hem med Livet! - Åsa Mobergs nyutkomna självbiografi (som jag beställt på biblan). Sen var det inte länger tråkigt att vara konvalescent.
Jag har alltid gillat Åsa Moberg - har läst flera av hennes böcker. Jag har alltid gillat biografier. Bra kombo - självbiografi av en favorit. Här blir man inbjuden i en annan människas liv - får lära känna hennes vänner som är både många o vänfasta, får ta del av hennes sorger och framgångar.
Åsa M hoppade av gymnasiet, skaffade sig ingen utbildning men jättemycket kunskap inom flera områden. Detta i kombination med att hon kan skriva måste bli bra och det blir det.
Hon kämpade mot kärnkraft (numera kämpar hon bara för saker), hon drev en hård kamp för en bra psykiatrivård och så gjorde hon Simone de Beauvoire "svensk". Är man i min ålder är det dessutom igenkännandets glädje att läsa denna bok som jag varmt kan rekommendera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar