Nu står man äntligen högt i kurs! Aldrig förr har väl soffpotatisar haft så fin status som idag. Min sofftid ägnar jag åt att läsa och lyssna på böcker.
Började med Tove Alsterdal - en av mina favoritdeckarförfattare - och fortsatte direkt med Elly Griffiths.När en man kör förbi sitt föräldrahem bestämmer han sig för att stanna till. Han öppnar dörren med nyckeln, som fortfarande ligger under stenen där den alltid legat, går in och hittar sin pappa död i badkaret.
Den hemflyttade polisen Eira Sjödin (döpt efter flickan som blev skjuten i Ådalskravallerna 1931) får hand om utredningen. Hon har lokalkännedom både vad gäller miljö och människor och jobbar metodiskt. Hon följer alla trådar bakåt i tiden. Inga häftiga biljakter, inga matcho poliser - allt känns genuint och äkta.
Tove A beskriver hur ett rykte kan bli till en sanning, hur människor rycks med och gör saker de aldrig skulle göra ensamma, hur man kan skriva saker på nätet som man aldrig skulle säga till någon. Rotvälta är en bra deckare med ett något överraskande slut. Roligt att Sundsvall jämförs med Paris.
Gillar att jag kan ligga i soffan, vara en solidarisk icke-spridare, bekämpa pandemin samtidigt som jag kan sluka deckare på deckare men nu är det dags för den pausade bokcirkelns nästa bok "Huset med de två tornen".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar