Giacometti

Jag har varit fängslad av Alberto Giacomettis konst ända sen första gången jag såg hans långbenta figurer på Louisiana. Sen har jag mött dom flera gånger bl.a. på Goggenheimmuseet i Venedig och Louis Vuittonmuseet i Paris.

Louisiana

I höstas skulle det ha varit en stor Giacomettiutställning på Moderna museet som vi, i god tid, köpt biljetter till. Men den eländiga Coronan satte stopp. Köpte nya biljetter en månad senare men återigen stängde museet. Sen gick det inte längre att boka biljetter. Nu hoppas vi att utställningen ska öppna framåt våren - när vi blivit vaccinerade. 

Guggenheimmuseet i Venedig

Louis Vuittonmuseet i 
Paris

Men vi blev inte utan Giacometti för att utställningen på Moderna stängde. 

Först dök han upp i januaris temakryss i Tidningen Vi. Vis korsord är inte lätta så det blev många timmars umgänge. 

Sen visade SVT metafilmen "Alberto Giacometti av Stanley Tucci". 

När jag sett metafilmen blev jag också tvungen att se själva filmen -  "Final portrait". 

Skådespelaren och regissören Stanley Tucci har varit en av mina favoriter ända sen första gången jag såg "Julie och Julia" (vid det här laget har jag säkert sett filmen 4 eller 5 gånger). Stanley Tucci, i sin tur, har alltid haft Giacometti som sin favorit. För några år sen gjorde han en spelfilm om hur det kan ha gått till när G målade en av sina sista målningar. Han, Tucci, stod för både manus och regi till filmen "Final portrait" där G målar konstkritikern James Lords porträtt. I metafilmen besöker Tucci utställningar och träffar personer som han jobbade med i sin film. 

När jag tittat klart metafilmen "Alberto Giacometti av Stanley Tucci" hyrde jag själva filmen "Final portrait". Intressant att leva sig in i hur det kan ha gått till när G arbetade. Här fick vi följa med under de oändligt många sittningar James Lord gjorde för att G skulle bli klar med hans porträtt. G målar och målar, målar om och målar över. Sen börjar han om igen. Det var inte utan att jag fick min Tidlösa blogg i tankarna så oändligt, tidlöst långt, kändes detta målande - speciellt för James Lord. I filmen fick man en härlig "fransk" känsla. Vi har redan betalda tågbiljetter till Paris, så när Coronan släpper taget sticker vi iväg några veckor - men det ser inte ut att bli i vår

Så även om vi inte fick se någon utställning fick jag en helkväll med Giacometti.