Alternativt

Både för jordens och för vår egen skull bör vi äta mer vegetariskt.

Kokt fisk med pressad potatis

Tyvärr är jag inte jätteförtjust i att laga sån mat. Kan dels bero på att det ska hackas och skäras i det oändliga, dels på att jag inte gillar den mjöliga konsistensen som böner har och böner ingår i många vegetariska rätter.

Jag är däremot mycket förtjust i Pasta Carbonara och när det dök upp en vegetarisk variant av denna favorit sparade jag receptet. Kan bli en ny favorit.

Till 4 portioner behövs:

400 g Barilla Spaghetti Al Bronzo
4 äggulor
1 helt ägg
100 g riven parmesan
200 g halloumi, tärnad
1 vitlöksklyfta, finhackad
2 msk smör
6 soltorkade tomater i olja, strimlade
Generöst med nymalen svartpeppar
Salt  

Gör så här:

1. Koka pastan i saltat vatten 1 minut kortare än anvisningen, det vill säga 10 minuter. Spara 2-3 dl av pastavattnet.

2. Rör samman äggulor, ägg och riven parmesan med 1 dl pastavatten. Ställ åt sidan.

3. Stek, i en stor stekpanna, halloumi och vitlök i smör tills den fått lite gyllene yta.
Lägg i soltorkade tomater och låt steka med i 1 minut. Lägg i pasta + 1 dl pastavatten och låt gå i stekpannan i 1 minut under omrörning.

4. Dra av stekpannan från värmen och häll i ägg-och parmesanblandnigen. Rör tills det blivit en krämig sås som täcker pastan. Tillsätt eventuellt lite mer pastavatten om det blir torrt. Krydda generöst med nymalen svartpeppar och smaka av med salt. Servera genast!

Sen kan man ju alltid ta till en gammal favorit; Broschetta med ugnsrostade tomater och mozzarella.

Man behöver ju inte köra med med Pasta Carbonara varje gång ibland kan man t.ex. göra Pasta el limone så blir det lite mer variation.

Recept för 2 personer (knyckt från Sandra B)
Spaghetti
1,5 dl grädde
1 ekologisk citron
En näve parmesan
En liten näve persilja
Svartpeppar & salt

• Koka upp saltat vatten i en kastrull
• Lägg i spaghettin o koka (-2 min)
• I med svartpeppar och låt puttra ihop två minuter tills pastan är klar
• Rör om
• Smaka av med salt
• Riv av zesten från citronen.
• Bryn i smör och lite olivolja. 
• Häll i grädden, låt allt puttra på låg värme.
• Häll en halv dl pastavattnet i stekpannan tillsammans med spaghettin, riven parmesan och hackad persilja
• Pressa över saft av en halv liten citron.
• Allt ska ha joxat ihop sig.

Ny bokcirkel

Förra året, när vi läste "Svensk kulturhistoria" på Birkagården, pratade vår svensklärare om hur trevligt det är att läsa böcker i bokcirkel och tipsade oss om boken ”Livet i bokcirkeln” av Lena Kjersén Edman med idéer hur man kan jobba i cirklar.

Vår lärare gav oss några tips om vad vi skulle tänka på om vi startade  en cirkel:

• Berätta kort om lälsupplevelsen - lycka, upprördhet, tröst men spara omdöme till slutet av träffen
• Enkla diskussionsämnen
• Finns det något tema?
• Var och när utspelas handlingen i boken?
• Hur långt är händelseförloppet?
• ”Stämmer” omslagsbilden?
• Vem är berättare? Litar vi på den personen?
• Måste vi tycka om huvudpersonen?
• Hur är språket?
• Varför (o)gillar vi slutet?
• Liknar den här berättelsen någon annan berättelse?

Eftersom jag slutat i min gamla bokcirkel passade det mig perfekt att börja en ny med några kamrater från kursen "Svensk kulturhistoria". Vi bestämde att ses till hösten och då skulle vi ha läst boken "Lucy" av Jamaica Kincaid.

Uppsala

I år gör vi nåt så gott som varje dag - hämtar barnbarn, spelar bridge och går på kurs. Men på fredagar, lördagar och söndagar är vi "lediga".

På vår första lediga fredag tog vi pendeltåget till Uppsala för att titta på "van Gogh Alive" - "en digital konstupplevelse med levande grafik och fantastisk musik som stimulerar alla sinnen" - som det stod i reklamen.

Utifrån van Goghs målningar återberättades hela hans liv. Man visade tavlorna i digital förstoring med inslag av aninering. Till visningen spelade man jättevacker musik och visade texter om konstnärens liv bl.a. med van Goghs egna ord.

Tycker jag känner van Gogh hyfsat bra - har läst en bok om hans tidiga liv (Han som älskade livet) besökt hans museum i Amsterdam och varit i Saint-Remy-de Provence där han låg på mentalsjukhus (bilderna är tyvärr i den gamla telefonen) men detta var något annat. 

Jag blev överväldigad av intensiteten och imponerades av hans konst men tyckte samtidigt synd om denne gigant som ofta var så olycklig - men måla kunde han!

Sen avslutade vi vårt Uppsalabesök med att dela på en lunch på Hambergs fisk, som vi inte besökt sen dottern fyllde 25 och äldsta barnbarnet (nu 22 år) var nyfött.

Avtryck

Jag gör inte längre några avtryck!

Det är bra att leva ihop med en man som gillar att administrera. När jag sent på kvällarna slår mig ned i sköna fåtöljen för att tittar på en film eller något annat trevligt, sätter sig maken vid skrivbordet och "jobbar".

En kväll kollade han hur länge våra pass gällde. Det var i och för sig en befogad koll för plötsligt saknar var o varannan människa giltiga pass och det är inte roligt om man vill göra en spontanresa till Paris.

Trots att våra pass är giltiga till april 2023 tyckte vi båda att det var lika bra att skaffa nya. Vi beställde tid redan i våras och nu, flera månader senare, kunde vi bege oss till passkontoret på Kungsholmen och fylla i uppgifter.

Där, på passexpeditionen flöt allt på snabbt och bra. Efter 20 minuter blev det vår tur att lämna fingeravtryck. Först var det pekfingrarnas tur. Efter tre försök blev det långfingrarnas. Sen ringfingrarnas och till slut tummarnas. Mina fingrar är utslitna! Jag kan inte längre lämna fingeravtryck. Tur att tummarna fortfarande fungerar - man kan säga att jag har tumme med (i) passen.

Om tre månader (!) kan vi hämta nya pass. Man måste kallt räkna med att ha en framförhållning på ett halvt åt om man vill ha nytt pass. Funderar lite smått på om det inte vore lika bra att passmyndigheten skickar ut automatpåminnelser i god tid innan giltighetsdatum infaller - skulle vara bra i familjer som saknar administratör

Soffliggare

När man är en smittorisk och fara för andra människors hälsa gäller det att dra ned på tempot, att stanna inne, att ligga i soffan - dag efter dag, efter dag.

Tur att jag har världen skönaste soffa och tur att jag har så mycket roligt att göra i den - läsa tidning, lösa korsord, läsa böcker (Lucy), lyssna på böcker (Nesser), spela bridge, blogga på min telefon, titta på valdebatt efter valdebatt, efter valdebatt (här blev det dock för mycket), titta på film (Amour) och sova en stund ibland.

Men nu gäller det att rycka upp sig och inte bli soffliggare.

Utanför vallokalen klockan 11 

Klockan tre när fotbollsderbyt börjat

Soffläge

Vi hade inte förr kommit hem och börjat höstens Birkagårdskurser (Rom resp Paris) förrän vi åkte dit!

Kursmiddag

Här har man tagit fyra sprutor och varit allmänt försiktig men just när man tror att livet är säkert börjar det kittla i halsen, rinna i näsan och dunka i huvudet.

Jag placerade mig i soffan, knaprade tabletter och blev ompysslad på bästa sätt. Kändes bra för allt annat var botten.

Om man nån gång funderat på om man verkligen har nåt innanför pannbenet behöver man, när Coronan slagit in sina spikar, inte längre tvivla. Maken till huvudvärk kan jag inte minnas att jag haft på tio år.

Tur att soffan är min favoritplats på jorden. Jag ägnade mig åt att repetera budgivning, spela bridge på telefonen och lyssna på en bok av Håkan Nesser med den vitsiga titeln "En främling knackar på dörren och två andra brottstycken". Boken var bra på typiskt Håkan Nesser vis men så tog den bara slut - så snopet. Det var som Håkan N inte orkade skriva mer och bara la av. Första gången jag känner mig besviken (fast bra så länge det varade) på en Nesserdeckare.

Sakta började livet återta sina konturer igen och det var en evig tur för efter fyra dar var det nån annan som behövde inta soffläge.

Nu funderar jag på hur vi ska klara av våra medborgerliga plikter på söndag.

Avstickare

Här om kvällen hade vi "stugsista" i  form av kräftskiva - tecknet på att sommaren är slut. Det var dags att lämna stugan och åka hem igen.

Men innan vi lämnade Västkusten behövde vi komplettera vårt näst intill obefintliga makrillförråd så vi gav oss ut på sommarens sista fisketur - som blev ovanligt lyckad. Därefter skulle båten dras upp, göras ren, servas och lämnas in på vinterförvaring och jag skulle packa mat och blommor. Allt klarade vi av utan större mankemang.

Så in i den fullpackade bilen för hemfärd men inte den vanliga vägen med obligatotisk rårakelunch. Nej den här gången skrev vi in "Örebro slott" på gpsen.

Eftersom det inte blivit mycket kultur i sommar och bara några enstaka utflykter krävde hemfärden något extra. Vi åkte till Örebros renässansslott och tittade på Bea Szenfelds och Stina Wirséns gemensamma utställning.

En fin utställning med Bea Ss fantastiska papperskläder kompletterad med Stina Ws målningar. Vi tyckte båda att det var värt avstickaren men när jag föreslog en kopp kaffe i slottskaféet tog det stopp.

Man kan inte begära hur mycket som helst!