Nora

I Västmanland ligger det en stad med det fina namnet Nora, dit åkte hela storfamiljen på besök i helgen.

Maken är född och uppvuxen på denna lilla pittoreska plats och så länge hans föräldrar levde åkte vi dit varje år. Den här gången skulle vi vandra i hans fotspår.

Redan i juli, när vi hade sommarkalas,  bestämde vi datum för nostalgiresan och i lördags träffades vi alla (22 st) utanför Stadshotellet för att lyssna på föredrag om stan och titta på 100-tals bilder. Sen gav vi oss ut på vandring under ledning av en lokal guide. Vi lärde oss bl a. att stan fått sitt namn efter ordet "nor" - ett gammalt ord som ofta förkommer i korsord.

Det kändes nästan som vi också gick runt i mina fotspår, så hemma känner jag mig i stan som jag besökt i mer än 50 år. Tyckte det var jätteroligt att komma dit igen. Det enda trista var att så många småbutiker "tagit ned skylten". Nora har blivit mycket ödsligare och folktommare än jag mindes.

Det blev en jättetrevlig helg med sång och musikunderhållning av barnbarn, quiz om Nora (mitt bidrag), gemensam middag och rundvandring till gamla skolor, lekplatser och huset som förr var centrum i makens liv. Allt blev lika bra som vi hoppats.