Kalla mig Lucia

Det är först nu, i slutet av november, jag kunnat följa med biogruppen på bio. Förra gången, när vi skulle titta på "Fritt fall", hade jag  fått en hosta från Mordor och var tvungen att stanna hemma.

Den här gången skulle vi titta på en film som hade originaltiteln "20 000 olika bin". På svenska hette den "Kalla mig Lucia". Filmen handlade om en pojke eller rättare sagt en flicka i en pojkes kropp. En fin, långsam film inspelad i det vackra, kuperade Baskien.

Barnet, som filmen handlar om, är inte gammalt - bara si så där 10 år men känner ändå så tydligt att hon inte är pojk.

Det är så svårt för alla när någon går utanför normen - svårt för barnet självt, för hennes föräldrar och för hennes mormor men hon får stöd från en släkting - biodlerskan. När jag hörde att originaltiteln på filmen var "20 000 olika sorters bin" trodde jag det syftade på att vi alla är så olika och finns i mer än 20 000 varianter - det trodde en recensent också.

"Kalla mig Lucia" var ett lyckat filmval eftersom vi alla gillade filmen och gav den betyget 3 på en 4-gradig skala.

När filmen var slut skulle vi äta middag men det blåste kallt och snöade så vi ville inte lämna biografen. Då var det tur att vi var på Zita som har en integrerad restaurang.