10.30, 10.35, 10.40

Det är alltid spännande att åka med SJ man vet aldrig vad som väntar.

Mitt tåg till Sundsvall skulle gå 10.30 men tiden ändrades till 10.35. Alla stod lugnt kvar på perrongen, ingen klagade - det var ju bara fem minuter. Sen upplyste en högtalarröst att tåget bytt spår. Alla knallade lydigt iväg till den nya perrongen och fortsatte att vänta. När det gäller SJ är det bäst att vara utrustad med tålamod. Till slut kom i alla fall tåget och vi kunde glida iväg norrut.

Jag skulle till Sundsvall och spela kort och hade köpt den billigaste biljetten. När vi kom till Gävle fick jag därför kliva av tåget och vänta en timma. Men vad betyder en timmes väntan när man är pensionär? Jo, en kopp kaffe på ett kafé och en betydligt billigare resa. En två timmar längre resa (mitt tåg gick långsammare än snabbtåget) kan bli 400-500 hundra kronor billigare.

Är detta bra eller dåligt? Ibland tycker jag prissättningen på tågresor är så urbota dum men trots allt är det nog bra att man som pensionär kan sälja tid och tjäna en slant. De som vill komma fram snabbt kan köpa plats på snabbtåg och de som vill komma billigt undan får offra några timmar. Bäst vore det förstås om alla tågresor var så billiga att folk lät bilen stå oanvänd.