tisdag 14 januari 2014

Bostadsmarknaden

Dottern ska flytta. Eftersom vi har varit mycket involverade i detta projekt har vi fått viss insyn i hur dåligt bostadsmarknaden fungerar - i alla fall i Stockholm. Det är de starkas (=de vars ekonomi är stark) marknad.


Hyresrätter har omvandlats till bostadsätter, med mycket god förtjänst för de som bodde där när omvandlingen skedde.  Bostadsrätterna stiger mycket brant i pris (i de centralare delarna av stan) och "kostar skjortan". Unga med begränsad ekonomi får flytta runt i andrahandslägenheter i åratal. Nu har visserligen marknaden med andrahandslägenheter blivit större (lagändring) men hyrorna har å andra sidan blivit mycket högre.

Vad beror detta på? Det är ingen lättlöst problem och jag har naturligtvis inget svar men för att få lite mer förståelse för hur man resonerar har jag börjat följa Barbro Engmans blogg, läst lite olika inlägg och lyssnat på radioprogram som tar upp ämnet.

Det råder inte jämvikt mellan utbud (lediga lägenheter) och efterfrågan (de som vill ha någonstans att bo). Ibland säger man att om man inför marknadshyror skulle problemet var ur vägen. Det tror inte jag - jag tror det skulle leda till ännu större problem.

I dag hörde jag ett radioprogram om Londons bostadsmarknad och fick mina farhågor bekräftade. I London har man infört marknadshyror och resultatet är avskräckande. Det har blivit en uppdelad stad. I innerstaden bor ekonomer, jurister och it-folk, som kan ha månadshyror på 90.000 kronor. De som ska serva det fina folket kan ha upp till två timmars resväg - enkel resa - och får ofta bo i lägenheter med korttidskontakt. Många människor måste dela lägenhet för att kunna betala de höga hyrorna och har svårt att bilda familj. Nej, marknadshyror har inte löst några problem i London - varför skulle de då göra det här?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar