söndag 5 januari 2014

Vem är bussarna till förr?

Vi åker alltid (om vi inte har promenadskorna på) buss sista biten hem till lägenheten. Resan tar max tio minuter men ibland tror jag chaufförerna försöker klara den på halva tiden. De kör som tosingar - gasen i botten, rundar kurvorna på två hjul (känns det som), tvärbromsar och stannar med ett kraftigt ryck. Sen full rulle igen. Ibland hinner passagerarna inte ens gå av vid rätt hållplats. Bussresorna är, med andra ord, inte särskilt behagliga.

Sist vi åkte var det en äldre tant med på bussen. Hon hade en stor kasse i ena handen och en fin "Dramaten" i den andra - det blev inte helt lätt för henne när hon skulle gå av. Hon skyndade sig allt vad hon kunde och ropade till chauffören att inte köra. Hennes fina dramaten välte på sidann, så hon fick släpa den efter sig (hon ansåg sig nog inte ha tid att resa upp den). Eftersom kärran drogs på sidan ramplade innehållet ut - ett paket rullade ut på gatan för att sedan hamna under bussen. Den stackars damen hade ingen chans att plocka upp paketet så länge bussen stod kvar och när bussen hade kört skulle hon inte längre ha något paket.


I detta prekära läge ryckte maken, som en sann hjälte, in och redde upp situationen. Men grejen är den att passagerare (i alla åldrar) måste kunna åka med de kommunala bussarna på ett tryggt och behagligt sätt. Det är inte alltid som det finns en hjälte ombord.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar