Vatten

Det finaste med Stockholm är att stan både omges och genomkorsas av vatten. 

Borde väl heta Ekensbergs brygga!

Vi har det så väl förspänt att en SL-båt passerar endast fem minuter bort. Maken, dottern, hennes baby och jag träffades därför vid bryggan 11.20 en solig, vacker dag och tog båten till Tappström (Ekerö).

Lindholmen

Drottningholm

Mälarhöjden

När vi kom till Tappström gick de flesta av - men inte vi. Vi satt lugnt kvar med vårt kaffe och våra mackor (som vi köpt ombord) och åkte tillbaka igen. Vi fortsatte till slutstationen - stadshuset.

"Dragspelshuset"

Gick sen till Riddarholmen och tog båt 85 till Söder Mälarstrand och slapp ifrån den krångliga Slussen. 

För att komma hem igen var vi dock tvugna att ta landvägen.

Denna heldag kostade oss inte en krona (om man bortser från kaffe och macka). Eftersom det är SL som driver båttrafiken ingår alla sträckorna på månadskortet.

Undrar just om även kaffe och macka kommer att ingå på kortet i framtiden? När SL vill ta till nya kreativa försök för att få fler att åka kollektivt vore kanske kaffe och macka något att satsa på.

Välkommen höst

Efter mitt livs varmaste och längsta sommar är vi nu tillbaka i stan igen. Känns bra, det också.

Jag har påbörjat en ny hösttermin på Birkagården. Nu är det länderna kring Medelhavet som gäller. Hittills har jag varit med på tre lektioner - missade en när vi skulle fiska och ta upp båten.

Vi, maken och jag, fortsätter på vårt traditionella sätt och "lagar" middag var sin dag. Man anstränger sig en dag men kan sätta sig vid dukat bord nästa. Idag, när jag kom hem, såg bordet ut så här.

Är det här ribban ska ligga får jag det inte lätt - men gott var det.

Farväl sommar

Hela sommaren väntade vi på en regnskur. Nu, när sommaren är slut har förutsättningar ändrats och regnet öser ner.

Vi åkte tillbaka till stugan för att bygga på vårt makrillförråd och ta upp båten för vinterförvaring.

Men oj vad det regnade. Säkert bra för jorden men varför just när vi skulle fiska?

Det ihållande regnandet gjorde att vi fick skippa fisket och gå direkt på båtupptagningen. I år hade vi kompletterat båtkärran med en elektrisk vinsch. Den skulle göra det enklare att få båten på kärran - inga mer onda ryggar.

Gick si så där men vi fick upp den och ryggen klarade sig men i morgon åker vi tillbaka till affären med vinschen - höll inte vad den lovade. Sen ska båten rengöras och servas innan den är redo för ännu en vinter under tak.

Regnandet har haft mycket gott med sig - inte minst för grönsakslandet. Nu, när vi ska hem växer det mer än det gjort på hela sommaren. Men nästa år då! Då ska det bli odla av. Ny jord, mycket gödsel och vatten kommer att göra susen. För att inte tala om hur det nya växthuset  kommer att öka skördarna

Det är ganska skönt att vara här på hösten (sensommaren) också. Man kan strosa runt, plocka lite här och lite där, ställa iordning inför vintern, laga god mat, äta lite godis, läsa och titta på TV - helt enkelt ställa in radarn för 6 månaders inomhusliv.

Men man kan också ta en tur till Göteborg. Ägna dan åt att vandra runt och uppröras över alla förändringar - de flesta är ju till det sämre. Att återse Götet är alltid lika trevligt (trots alla förändringar)och en bra avslutning på sommaren.

Västergatan - på "min" tid

Västergatan - idag

Carl Grimbergsgatan; Mina kvartet

Lunch på Linnégatan

Röstfiske utefter Avenyn

Ny playa invid älvem

Psykologisk thriller

Vet inte varför jag så ofta blir sugen på att läsa deckare - blir ju nästan alltid besviken.

Den här gången föll jag för Camilla Grebes bok "Älskaren från huvudkontoret" Att boken fått fina recensioner gjorde väl sitt till men någon riktig höjdare var det inte.

På plussidan kan läggas att jag inte kunde räkna ut slutet men jag hade tänkt ut ett alternativt slut, som jag tror skulle varit mer realistiskt.

På plussidan ska också läggas att boken hade handlingen förlagd till Stockholm. Då kunde jag följa med (googlemap) hur personerna förflyttade sig samtidigt som jag lär känna stan.

"Älskaren från huvudkontoret" beskrivs som psykologisk thriller och inte som deckare. Det borde jag ha tänkt på - psykologiska böcker är alltid lite "knäppa" - inget för mig som är så opsykologisk.

Den var också, som så många andra böcker, alldeles för ordflödig och upprepande. Jag vet inte hur många gånger man beskrev hur det luktade på olika ställen och nästan alltid var det mögel inblandat - blir lite tjatigt.

Men trots att jag är så negativ och blev besviken måste jag ändå säga att boken var fängslande och hade ett för mig överraskande slut - om än orealistiskt.

Hamster

Jag tror att vi alla har en liten hamster inom oss, någonstans, kanske inne i själen.

Vi, till exempel, fiskar massor med makrill som vi fryser in och äter när snön yr utanför fönstret.

I år har vi tagit hamstrandet till nya nivåer. Vi har inte nöjt oss med makrill utan också satsat på äpplen. 11 kg äppelmos finns nu i frysen.

I morse åkte vi till dotterns trädgård och plockade (efter ok) en hel papperskasse full med äpplen. Det är gott om äpplen i år - ett exceptionellt äppelår.

Sen hem för att tvätta, dela och koka innehållet i kassen. Så körde vi hela koket genom assistentens passertillsats. För att få ett gott (och hållbart) mos  rörde vi också ned en massa socker innan vi paketerade och frös in alltihop.

11 kg äppelmos! 

Det låter ju inte klokt. Men tänk så gott yoghurten och gröten kommer att smaka hela långa vintern.

Jackan som försvann

Jag har en sommarjacka som jag är väldigt förtjust i - man skulle kunna säga att den är ett favoritplagg. Den passar till allt utom möjligen vissa kroppsdelar men eftersom det är en sommarjacka bär jag den alltid uppknäppt.

Plötsligt var den borta. Gjorde mig besvär att fråga på alla ställen jag varit, sedan jackan försvann, men den stod inte att finna. 

Det enda som återstod var att införskaffa en ny sommarjacka.

Fotopose i ny jacka

Idag, när jag kom tillbaka till stan visade det sig att jackan hängde på sin vanliga galge i garderoben - jag hade aldrig tagit med den till stugan. En tankeväckare. Hur står det egentligen till med minnet som jag ofta skryter om -  är det verkligen i högform?

Bottna

Jag är ett "fan" av Naturmorgon - det direktsända (hurtiga) naturprogrammet som går i P1 varje lördagsmorgon vid 6-tiden. I programmet får man följa med till olika platser i landet, till allsköns konstiga ställen där "fältreportrarna" tittar på små kryp, rara blommor och andra naturfenomen.

Eftersom programmet går så otroligt tidigt på morgonen är det väldigt lätt att sova förbi delar och tappa programmets "röda tråd" men då kan man alltid lyssna om det, som podprogram.

För någon vecka sedan sändes Naturmorgon från Bottna - inte alltför långt från vårt sommarviste. Man tittade på en klova (klåva) och berättade om hur detta naturfenomen hade skapats. Verkade så intressant så vi bestämde oss att åka dit tillsammans med några släktingar.

Vi skulle göra en dagsutflykt med medhavd lunch och kaffe. Gav oss iväg hyfsat tidigt och kom ungefär rätt men inte helt. När vi frågat några gånger hittade vi klovan men då var kaffet redan uppdrucket.

Det var en imponerande klova! Vi tittade på den nedifrån och gick in i den en bit - så långt det var möjligt.

Sen skulle vi försöka titta på den uppifrån men det var lättare sagt än gjort. Vi gick och vi gick eller rättare sagt, vi klättrade och vi klättrade - uppför berg och nedför kullar, trängde oss igen igenvuxna snår och kom allt längre bort. Det kändes skönt att vi var försedda med telefon så vi skulle kunna kalla på hjälp om det blev kris.

Efter ca fyra timmar var vi tillbaka igen - uttröttade - utan att ha sett klovan från ovan. Då kunde vi äntligen plocka fram vår matsäckskorg och äta en sen lunch.

Sen åkte vi hemåt men gjorde ett "strandhugg" i Hunnebostrand och tittade på konstutställningen på Udden.

När jag kom hem var jag tröttare än jag någonsin varit och var tvungen att ställa in det planerade besöket på Gunnebo slott efterföljande dag - men slottet står väl kvar även nästa år, får vi hoppas.

Firrar

Trots att vi haft den bästa sommaren i kvinnominne har vi inte fiskat speciellt mycket.

Först var det så varmt så fisken stack till havs (tror jag), sen hade vi huset fullt med barn och barnbarn och sista veckorna har vi varit ute och rest och ägnat oss åt byggnation (växthus).

Men så idag var allt perfekt för en fisketur - lagom varmt, lugnt och inga andra åtaganden.

Vi åkte till vår vanliga ankringsplats i Gullmarn - så härligt. Nästan ensamma på böljan den blå. Satt där med reven i sjön och mediterade. "Det gör inte så mycket att det inte nappar" tänkte jag.  Då satte det igång.

Sen var det inte längre frågan om att meditera. Då gällde det att dra upp, agna på, kasta i, dra upp, agna på, kasta i igen och så vidare.

Vi kom hem med 28 firrar!

På plats!

Nu har vårt "nya" växthus fått sin plats i trädgården. Det tar sig väldigt bra ut - en prydnad för sin omgivning. Kommer att bli jättefint och ge dignande skördar.

Att montera ned och transportera hem huset var en baggis jämfört med att sätta upp det. Men det gick, trots att det bestod av "tusentals" delar och trots att vi inte hade någon bruksanvisning.

Vi körde med "trial and error" - skruvade fast, skruvade loss, skruvade fast åt ett annat håll, skruvade loss igen. Sen skruvade vi fast på ett annat ställe och till slut hade vi skruvat klart.

När vi började remonteringen höll vi på långt fram på kvällen - ända tills det blev mörkt. Då hade vi fått tre sidor på plats. Konstruktionen kändes, trots det, hyfsat stabil så vi lämnade det halvfärdiga  bygget och åkte till Varberg. 

När grannarna ringde och berättade att det var storm trodde jag det var "Hej och adjö" till växthuset.

Med det hade stått pall och nu är konstruktionen säkrad, kommer förhoppningsvis att klara en vinter.

Nästa steg blir att finna glas, sätta fast glasen (blir nog inte det lättaste) och börja förgro tomater, gurkor, persikor och annat smått och gott  men det får jag återkomma till om ett år.

Ännu en fästning

De halländska städerna Varberg och Falkenberg är riktiga sommarstäder - soliga, badvänliga och fulla med turister.

Vi brukar åka dit varje år "om vi har tid". I år tog vi med oss barnbarnet som bor i Göteborg. Hämtade honom på vägen ner och började med lunch på Gästis (Lasse Didings trevliga hotell och restaurang med det berömda Leninbadet) fortsatte med lekparksklättring  innan vi gick till fästningen. Vi skulle titta på Bockstensmannen men det blev i stället en dramatiserad historisk vandring från 1618 - "Stolthet och Trolldom".

Vår lille kille levde sig in i vandringen totalt. Varje gång "skådespelarna" sa eller gjorde något han inte höll med om eller inte förstod gick han fram till dem och sa: "Men hallå ...." och ställde sin fråga. Det blev många avbrott på vår vandring. Allt var ju så spännande, så okänt och så intressant för honom. Men när vi kom till Kockenburg (en  tunnel som leder i en spiral runt ett djupt schakt kallat lyktan) svek modet. Att gå ner i den mörka gången - endast upplyst med stearinljuslyktor - blev nästan för läskigt. Men även denna kusliga vandring gick bra.

När jag i efterhand läste om vandringen såg jag att man rekommenderade att barn skulle vara sex år (inte fyra och ett halvt). Jag som tycker att man ska hålla på åldersgränser missade totalt denna rekommendation och i ärlighetens namn ska sägas att han nog var i yngsta laget.

Sen mötte grabbens mamma upp och vi åkte iväg till väntande middag. En perfekt sommardag som skulle följas av ännu en med utflykt till Falkenberg och bad på Skrea (hade jag tänkt).

Men denna underliga sommar när solen har skinit oavbrutet och regnet har varit efterlängtat kom höststormarna redan i augusti. När grannen ringde och sa att vår båt höll på att bli en vedhög (=plasthög) eftersom förtöjningarna släppt och den slog mot bryggan, bestämde vi oss för  att åka direkt hem och rädda vad som räddas kunde.