Nora, en fin liten stad med huvudsakligen trähusbebyggelse, ligger invid Norasjön. Den är så nära idyll man kan komma men bakom de vackra fasaderna sker eller skedde det fasansfulla mord (mord som vi idag skulle kalla "idylliska"). Dessa hemskheter har Maria Lang skrivit om i sina deckare. Men för att det inte ska ske fler illdåd står hon nu, dag som natt, nere vid sjön och motar bort alla inkräktare.
När vi lämnade Nora, åkte vi vidare genom Bergslagen med Falun inställt på gpsen. Så vackert allt var - soligt och fint väder, träd som skiftade i de vackraste höstfärger, kuperat landskap med ständigt nya glittrande sjöar. Efter någon timma blev vi kaffetörstiga och då dök det lämpligt nog upp en skylt med den passande texten "kafé och choklad" och en pil till vänster. Vad kunde vi göra annat än svänga av vägen?
Med då försvann idyllen och vi hamnade i det som gjort Bergslagen till den avfolkningsbygd den är idag - en nedlagd gruva.
 |
| Kafé och "chokladfabrik" i nedlagd gruva |
När det inte längre var lönsamt att driva små gruvor blev de nedlagda och står nu kvar som monument över en gången industriepok. När gruvorna stängdes flyttade folk till storstäder där det fanns jobb. Kvar blev vacker natur men inga arbeten och nästan inga människor. Sorgligt.
Jag tror dock att denna vackra trakt bara sover sin törnrosasömn. Snart upptäcker folk på nytt hur fint det är i Bergslagen. Då kommer de tillbaka hit och börjar jobba med - ja, vad då? Det är det som är den stora frågan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar