Oates är en väldigt produktiv författare, lär skriva en bok om året. När jag var med i en bokcirkel i Sundsvall läste vi "Mörkt vatten". Jag minns fortfarande hur bra och fängslande jag tyckte den var. Tyvärr läste jag den i mitt förra liv, livet före blogglivet, så jag har inga noteringar att titta tillbaka på.
Den här gången var huvudkriteriet att det skulle vara en tunn bok. Vi hade inte hämtat oss från läsningen av mastodonten "På flykt från ett sorgebud". Valet föll på "Djur" en 160 sidor tunn bok. En mycket lättläst bok och en mycket gripande och intressant bok. Jag skulle vilja säga att det är en angelägen bok. Men det var också en obehaglig bok som var svår att läsa ut.
Oates kan skriva och den här gången har hon iklädd sig rollen av en 20-årig dagboksskrivande collegestudent. Det gör hon så bra. Att det är en ung kvinnas dagbok vi läser märks både i stil och innehåll. Man kan verkligen leva sig in i den dagboksskrivande studentens liv och tankar, lycka och kval.
Gillian berättar om sin fantastiska lärare. Hon är så förälskad att hon inte kan se klart. Hon ser inte att det är en psykopat hon dyrkar. Hon är inte ensam om denna beundran eftersom han och hans fru avverkar studenter på löpande band. Trots att Gillian sett vad som hänt de andra flickorna gör hon allt för att väcka lärarens intresse. Blir ifrån sig när hon avvisas men till slut lyckas hon vinna hans gunst. Men det är ingen bra och jämställd relation. Hon förnedras å det grövsta men till slut kommer hon till sans och tar en gruvlig hämnd.
Jag tror Oates, med denna bok, vill få folk att tänka efter, inte låta sig duperas och manipuleras. En väckarklocka. Om det här blir en bok man läser på gymnasiet, kan den kanske hjälpa flickor att bryta sig loss ur självdestruktiva relationer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar