Jag har alltid gillat att titta på TV.
Tänk att kunna sitta hemma i soffan, inomhus i värmen och se jätteintressanta program eller vilket skräp som helst.
Man kan titta på linjär TV (som min svärdotter säger), vilket betyder att man tittar på programmen i realtid - så som jag gör med Rapport. Men det går i princip att titta på de flesta program när som helst.
Det finns oändligt många program att välja bland. Bäst är Sveriges television (det som på svenska kallas "public service") men det finns också reklamfinansierade kanaler där man kan hitta ett och annat guldkorn. Då gäller det att spela in programmen, så att man kan spola förbi all reklam när man ska titta. Till yttermera visso finns det också filmkanaler med serier och filmer "en masse".
Det finns alltså ingen anledning att klaga på utbudet då det, som sagt, är oändligt. Problemet är att det tar väldigt mycket tid och man vill ju inte, trots att man i princip har obegränsad tid, bara sitta hemma och glo på TV.
Det går dock inte att komma ifrån att mycket tittande tar mycket tid. En tanke svår att förlika sig med och svår att erkänna. En som insett hur roligt det är att titta på TV och verkar ha förlikat sig med att det tar tid är Göran Everdahl. Jag gladde mig åt hans svar på frågan om nyårslöfte: "Jag ska se ännu mer på TV".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar