700 sidor

Vem sätter sig och läser en 700 sidor lång biografi över en död författare? 

Jo, vi. Men vi läste den inte utan lyssnade på den under våra ca 6 timmar långa bilresor mellan Stockholm och Västkusten. Vi började förra sommaren och inte förrän på hemresan, efter vinterstängningen i år blev vi klara med "Mannen i skogen", Jens Liljesteands biografi över Vilhelm Moberg - en bok med oöverträffbart mycket detaljer. 

Biografier är den bästa reselektyren på bilresor. Man kan bara fortsätta där man slutade, även om det gått månader mellan lyssningarna. Man behöver inte komma ihåg handlingen och som passagerare kan man till och med ta sig en liten tupplur ibland.

Moberg har skrivit massor. Mest känd är han för utvandrarserien. Men Moberg är också känd för en massa "affärer" bl.a. "Kejneaffären". Han stod verkligen upp för de människor han tyckte blivit illa behandlade av samhället. Men han stod inte bakom förslaget att flytta alla homosexuella till Gotland vilket påstods medan Kejneaffären pågick.

Jag har alltid uppfattat Vilhelm Moberg som en folklig, orädd författare som stod med båda fötterna på fast underlag och kunde skriva så att folk, som i vanliga fall aldrig läste en bok, blev fängslade. Har alltid haft "ett gott öga" till honom. Beror nog på att min pappa, som ägnade all sin lästid åt dagstidningar, köpte och läste hela utvandrarserien.  

Som ung såg jag TV-serien "Din stund på jorden". En fängslande serie som jag fortfarande återkommer till i tankarna då och då. I bland, när det är något speciellt, tänker jag "Nu är det min stund på jorden". Boken innehåller ett av Mobergs mest tidlösa och älskade citat:

”Du ska alltid tänka: Jag är här på jorden denna enda gång! Jag kan aldrig komma hit igen!". "Tag vara på ditt liv! Akta det väl! Slarva inte bort det! För nu är det din stund på jorden!”.

Vi har haft några innehållsrika och underhållande resor tvärs över landet tack vare Liljestrands bok. Jag roades av denna biografi som visade så mycket, så många för mig okända sidor, av denne bufflige, stridslystne, känslige, missförstådde och ytterst framgångsrike Vilhelm Moberg. Han var långt ifrån en genomsympatisk man. Mycket labil till sin läggning. Boken gav mig en nyanserad bild av honom och fick mig att delvis omvärdera honom. Men han står fortfarande högt i kurs.

Synd att vi inte ska åka till stugan snart igen för nu känner jag mig sugen både på Anna-Karin Palms biografi över Selma Lagerlöf och Ulrika Knutssons över Elin Wägner.