Det har inte blivit mycket med mitt bridgespelande sista halvåret. Hade
hunnit glömma praktiskt taget allt jag så mödosamt traggla in. Man ska inte ha för långa uppehåll när det gäller färdigheter man lärt sig efter pensionering. Kunskaperna fastnar inte som förr och de förflyktigas lätt.
Sen träffade vi våra bridgevänner och satt på balkongen och spelade en hel eftermiddag. Så roligt det var att komma igång igen och eftersom vi alla hållit oss i karantän en hel evighet, bedömde vi att risken för smitta var låg för att inte säga obefintlig.
Inför balkongspelandet köpte jag budlådor och nya fräscha kortlekar. Jag smög in i den annars så fulla bridgelokalen och handlade. Visst spelade man fortfarande men i en helt annan grad än förr. Några få djärva satt glest utplacerade och gav sina bud bakom plexiglasskärmar. Tänk vad denna Corona har ställt till.
 |
| Precorona |
Mina andra bridgekamrater, som jag brukade spela med två gånger i veckan, har jag inte sett sen i februari. De är än mer försiktiga och vill inte träffas - inte ens på min balkong. Men även denna svårighet har vi, efter visst inledande teknikstrul, lyckts bemästra. Nu spelar vi på nätet och pratar i en gemensam chatgrupp. Vi kan alltså se och prata med varandra i telefonerna samtidigt som vi spelar på våra paddor eller datorer.
Det är inte som att sitta runt ett gemensamt bord men ändå förvånansvärt bra. Tekniken gör det också möjligt att i efterhand gå igenom buden och diskutera vad som ev gick snett. En annan fördel med nätspel är att jag kan sitta/halvligga bekvämt i min kära soffa istället för att sitta uppsträckt runt ett bord.
Detta nätspelande kommer att ge oss mycket träning. Lägger vi ned lika mycket tid som precorona borde vi hinna spela dubbelt så mycket - slipper ju all resor. Med andra ord "När Coronan har släppt sitt grepp om oss kommer vi att vara farliga!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar