onsdag 8 september 2021

Netsuker

En sensommar för många år sedan åkte äldsta dottern och jag till Giverny i Frankrike för att besöka Monets trädgård. I hans rosa hus hängde det japansk konst på väggarna. Det förvånade mig att Monet var så intresserad av Japan och japansk konst.


Nu, när jag har läst "Haren med bärnstensögon", inser jag att Monet inte var ensam om denna fäbless. När Japan öppnades, efter att ha varit ett slutet land under Edoperioden, blev japansk konst i olika former högsta mode och föremål för stort intresse från samlare. 

Bokklubbens sommarbok "Haren med bärnstensögon" handlar om en samling netsuker - små japanska figurer snidade i trä eller elfenben. Så välgjorda att det kunde ta både en och två månader att snida en enda.


I boken får vi följa dessa netsukers vandring från en generation till nästa, från ett land till ett annat. Vi får följa 1900-talets historia genom den judiska familjen Ephrussis öde - från Odessa, till de fina salongerna i Paris och Wien och vidare till efterkrigstidens Japan.

Charles Ephrussi, gammelmorbror till bokens författare Edmund de Waal, var konstkännare, konstsamlare och messenat. Han (1849 -1905) beundrade impessionisterna och umgicks i deras kretsar. Det är han som står längst bak, klädd i hög hatt, på Renoirs målning "Kanotisternas frukost".


Men Charles Ephrussi var inte bara intresserad av impressionister. Han var även samlare av japansk konst - hade 264 netsuker.

När Edmund de Waal får ärva sin gammelmorbrors netsuksamling börjar han forska i deras och deras ägares historia. Samtidigt utforskar han sin egen släkt.

"Haren med bärnstensögon" är en tung, faktaspäckad bok, ytterst intresant och fängslande. Inte helt lättläst. Boken innehåller mycket jag aldrig hört talas om men den har också många beröringspunkter med sånt jag läst och sett.


Ett exempel på igenkännande är att vi i bokcirkeln för några år sedan läste "Swanns värld" - första delen i Marcel Prousts romansvit "På spaning efter den tid som flytt" - och nu får vi i "Haren med bärnstensögon" lära känna den person som var förlaga till huvudpersonen Charles Swann. Det var mannen som samlade på netsuker - Charles Ephrussi.

När Charles Ephussis kusin Viktor gifter sig, ger Charles sitt svarta vitrinskåp och hela sin netsuksamling till Viktor i brölloppsgåva och både samlingen och bokens handling förflyttas från Paris till Wien.

Palais Ephrussi i Wien

"Brudparet" lever överklassliv i Wien. De bor i sitt palats vid Ringen, har massor med tjänstefolk och ägnar sig i huvudsak åt ett socialt liv med middagar och baler. De lever i otrolig lyx - har till och med en servis av  guld. I fjärran börjar det dock mullra och nazisterna tågar in i Wien med stort elände som föjd. Familjen förlorar allt och måste fly.

Deras trotjänarinna Anna (med okänt efternamn) lyckas dock plocka med sig netsukerna och gömmer dem i sin madrass. Senare, efter krigsslutet, återlämnar hon dem till Viktors dotter Elisabeth som i sin tur ger dem till sin bror Ignace och så hamnar netsukerna åter igen i Japan - ett Japan ockuperat av USA. När Ignace låter en konstkännare studera netsukerna kan denne säga vem det var som 90 år tidigare snidade dem.

General MacArthur o kejsar Hirohito
efter USAs ockupation av Japan

Slutligen ger Ignace, på sin ålders höst, hela samlingen till sin systerson och bokens författare Edmund de Waal och netsukerna får återigen flytta - denna gång till England där Edmund de Waal köper ett nytt vitrinskåp åt dem. Han låter sina barn leka med dem och han dokumenterar deras "liv" i boken "Haren med bärnstensögon" så att vi alla kan följa netsukernas vandring runt världen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar