Vi hade det trångt i vår kupé men damen, som skulle sova i kupén bredvid vår, råkade värre ut. Hennes nyckel passade inte till låset när hon skulle in och koja. Hon knackade och knackade för att bli insläppt. Men kupékamraterna sov så djupt att de inte hörde hennes bankningar.
Vi försökte hjälpa till så gott vi kunde men hon var "järnvägare" i fjärde generationen och visste hur hon skulle göra få att få hjälp av personalen. Hon skulle fixa det hela - sa hon.
Nästa morgon, när vi skulle köpa vårt morgonkaffe stötte vi på henne igen. Hon satt i en sittvagn och hade suttit där hela natten. Ingen hade kunnat hjälpa henne att komma in i kupén. Hon hade fått tillbringa hela natten sittande i en vanlig stol. Stackars henne! Tur att vi slapp detta missöde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar