Nu, när jag läst fyra böcker om Stockholm, två om efterkrigstidens Tyskland och tre självbiografiska böcker - Beckomberga, Glöm mig och De oroliga - var det hög tid att komma igång och lösa kriminalgåtor igen.
Jag började med "Flimmer" av Anne Holt. I Flimmer dödar man inte folk i affekt genom strypning eller slag. I Flimmer jobbar man mer sofistikerat. Där dödas folk med hjälp av infekterade hjärtstartare. Snyggt sätt att gå tillväga men mord är ändå mord. Intressant bok men lite knepig att hänga med i eftersom antalet personer var nära nog obegränsat. Tur att jag läste den snabbt och i ett svep, annars hade jag aldrig kunnat hålla isär vilka som var skyldiga och vilka som var offer. Jag gillar Anne Holt men här tyckte jag hon hade krånglat till allt. Dessutom är det osannolikt att något sådant här skulle kunna ske och jag gillar realism i deckare.
Sen fortsatte jag med Lena Matthijs bok "Killing your darlings". Lena Matthijs var en ny bekantskap. Jag valde henne eftersom Elisabeth Höglund anser att hon är Sveriges bästa deckarförfattare. Jag tyckte också att "Killing your darlings" var en bra deckare som kändes realistisk vad gällde polisarbete men innehöll (som så många andra böcker) en massa upprepningar. När man läser samma sak för tredje gången undrar man om författare får betalt efter antal ord. Förmodligen är det väl bara jag som hakar upp mig på sådant. Jag gillar ett stramt, avskalat språk och jämför ofta med Hemingways sätt att skriva.
Jag hade lite svårt att bestämma mig för om jag gillade Matthijs eller inte. För att bli säkrare drog jag igenom en till. Det blev "Lejonet från Zagros". Handlingen utspelade sig både i Borås/Ulricehamn och i Syrien/Irak (Kurdistan). Ganska obehaglig bok. Samtidigt lite tradig och upprepande och ganska förutsägbar. Störande att Älvdalen placerats i Ångermanland! Minskar trovärdigheten. Kurdiska män generaliseras och framställs på ett mycket ofördelaktigt sätt - misshandlar sina fruar och barn och är överlag otrevliga och skjutgalna. Jag håller inte med Elisabeth Höglund - Matthijs är en hyfsad krimförfattare men inte Sveriges bästa - Tove Alsterdal slår henne lätt.
Jag hade lite svårt att bestämma mig för om jag gillade Matthijs eller inte. För att bli säkrare drog jag igenom en till. Det blev "Lejonet från Zagros". Handlingen utspelade sig både i Borås/Ulricehamn och i Syrien/Irak (Kurdistan). Ganska obehaglig bok. Samtidigt lite tradig och upprepande och ganska förutsägbar. Störande att Älvdalen placerats i Ångermanland! Minskar trovärdigheten. Kurdiska män generaliseras och framställs på ett mycket ofördelaktigt sätt - misshandlar sina fruar och barn och är överlag otrevliga och skjutgalna. Jag håller inte med Elisabeth Höglund - Matthijs är en hyfsad krimförfattare men inte Sveriges bästa - Tove Alsterdal slår henne lätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar