Anna Karenina

Undrar om inte är Anna är ett av de mest gångbara namnen i världen - både vad gäller tid och rum. Själv heter jag "Lilla Anna". När jag gjort min pilgrimsvandring vägrade de skriva mitt namn på diplomet - utan skrev Anna, som jag aldrig har kallats.

Jaime Plensas Anna

I går var jag på Dramaten med mina klasskamrater från Birka och tittade på en rysk Anna - Anna Karenina. Dramatisering av den kärleksroman Lev Tolstoj skrev för snart 150 år sedan (1879).

Lev Tolstoj

Ett gripande kärleksdrama. Ska Anna följa sin kärlek och förlora sin son och sin ställning eller ska hon förneka sin kärlek och leva kvar i sitt äktenskap men få behålla sin son.

Jag tyckte denna problematik kom fram bra i pjäsen. Det känns skönt att kvinnor har ett mer självständigt liv i dag (i alla fall i Sverige). Min paroll har alltid varit att man måste kunna klara sig själv även om det naturligtvis är mycket roligare att ha någon att dela vardag och fest med.

Jag har inte läst romanen Anna Karenina men förstår att den utspelar sig på olika platser. Denna svårighet - att på en scen återge olika rum - löste man genom att rollfigurerna frågade varandra var de var. Enkelt och tydligt.

Det var roligt att lämna soffan en kväll och ge sig in till stan och se ett riktigt drama. I pausen tog en klasskamrat och jag var sitt glas vitt och pratade bl.a. om kvinnors förbättrade situation.