Krilon I

Varje år utser stadsbiblioteket i Stockholm en bok de kallar "Stockholm läser".

När vår bibliotekarie fråga om vi inte skulle läsa årets "Stockholm-läserbok" kunde vi inte annat än säga "ja" eftersom vi både får ha vår cirkel på biblan och blir bjudna på kaffe. Årets bok "Grupp Krilon" är första boken i en triologi skriven av Eyvind Johnson redan under andra världskrigets inledningsskede. Men vilken tjock bok vi lovat läsa - nästan 500 sidor.

Jag började läsa och somnade, började om igen och somnade - sen skärpte jag mig och vid fjärde eller femte omläsningen kom jag mer än två sidor. Sen var jag i gång och jag tyckte om boken även om den var halvt obegriplig.

Grupp Krilon började med den mest detaljrika skildring av en person jag någonsin läst. Det är bokens huvudperson Krilon som beskrivs in i minsta skrymsle - tror aldrig jag läst maken till personbeskrivning.

Huvudpersonen Krilon är medlem och inofficiell ledare för en samtalsgrupp. Gruppen har träffats varje söndag i tio år och avhandlat olika ämnen. Men plötsligt en dag ställs allt på sin kant. Krilon väljer att samtalet, den dagen, ska handla om "det tragiskas betydelse". Då låser sig allt och sakta börjar gruppen lösas upp.

Därefter skildras de olika gruppmedlemmarna. Alla blir mer och mer tveksamma till Krilon och hans ståndpunkt. När ryktesspridning väl är i gång, är det svårt att få stopp på den, svårt att argumentera emot, även om man inte håller med, svårt att få grepp om varför ryktet uppstått och vem som ligger bakom.

Krilon anser att "Man måste ta ställning". Man kan inte vara neutral. Man måste i alla lägen ta ställning för det goda. 

Boken är skriven 1941 när nazismen var som mest framgångsrik och är ett klart avståndstagande från dess idéer. Det är en svår men ytterst välskriven bok som trots långa, invecklade meningar var lättläst.

Krilon känns väldigt aktuell - grupp ställs mot grupp, rykten sprids och personer förtalas. Det gäller att alltid ta ställning, att i alla tider bekämpa det onda - så uppfattar jag bokens budskap.