För ett tag sedan läste vi i bokcirkeln en metaroman, en bok om en bok (Dauds; Fallet Meursault) och i går såg jag en metapjäs.
I början av sommaren, precis när vi börjat med cirkelboken Krilon, kom det ett erbjudande att man fick gå två till priset av en på stadsteaterns uppsättning av just Krilon.
Jag är glad att jag läst "Grupp Krilon" innan jag tittade på pjäsen - skulle inte haft en chans att hänga med annars. Jag är också glad att jag inte visste att föreställningen var fem timmar lång - skulle aldrig gått på en så lång föreställning annars.
Pjäsen var en "provföreställning" - en granskningskommitté skulle godkänna uppsättningen. Denna granskningskommitté tyckte vid flera tillfällen att de var tvungna att ingripa. Man ändrade t.ex. slutet så att det blev väldigt tydligt vad som kommer att hända i ett samhälle där totalitära krafter tar över.
Jag tror inte alla uppfattade slutet på samma sätt som jag gjorde, för flera blev upprörda över slutet, reste sig och gick (eller så var det en del av själva uppsättningen).
Jag är glad att jag inte visste om pjäsens längd. De fem timmarna gick fort, jag gillade uppsättningen och nu behöver jag inte läsa de 1300 återstående sidorna i Krilontriologin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar