Nu förbereder jag resan genom att läsa böcker och se filmer om denna vackra stad. Började med en av mina favoriter George Simenon. Han som skriver så det känns som man själv vore ute och vandrade runt i Paris lite ruskigare kvarter för länge sedan. Han som är författaren till mer än 75 böcker med kriminalpolisen Maigret och som blev besviken när Camus fick nobelpris och inte han.
Jag valde "Mannen som såg tågen gå förbi" - alltså ingen Maigretroman. Jag valde den eftersom den hade "tåg" i titeln. Vi ska dock inte låta tågen gå förbi (när vi ska till Paris) utan vi tänker allt kliva på - hur ska vi annars komma fram till hans stad.
"Mannen som såg tågen gå förbi" tror jag kan karaktäriseras som en existentiell roman och kan mycket väl jämföras med Camus "Främlingen. Det är en människas totala ensamhet och gradvisa förfall och undergång som skildras.
Huvudpersonens liv i "Mannen som såg tågen gå förbi" ställs på ända när han får veta att hans chef lurat honom och låtit företaget gå i konkurs. När Popinga (huvudkaraktären) inser detta börjar han ifrågasätta hela sitt liv.
Han lämnar sin familj, söker upp en prosituerad som han råkar mörda och tar sen tåget till Paris. Där driver han omkring, jagad av polisen utan att, till synes, ha dåligt samvete. Han tar allt så lugnt, tipsar polisen när han tycker de måste få lite hjälp att hitta honom. Han ägnar sig åt en katt och råtta lek och känner sig orättvist behandlad. Skulle vilja ha mer uppmärksamhet.
En intressant bok, en psykologisk thriller som skrevs 1938 alltså fyra år före det att Camus skrev Främlingen, som renderade honom ett Nobelpris. Böckerna har många likheter och jag kan förstå att Simenon blev besviken och kände sig snuvad på priset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar