Trendspaning

Vi hade bestämt med några gamla Sundsvallsvänner att äta tapasmiddag halv fem i lördags.

Jag har upptäckt att jag gillar tapas - gott, lagom stora rätter som man kan beställa in undan för undan. Men det verkar inte bara vara jag som har gjort denna upptäckt. Halv fem var den enda tid det gick att boka bord och halv fem är ju varken tidigt eller sent. En ganska dum tid.

Det går inte att vara inne i en plastbubbla till halv fem och man hinner inte både gå ut på dan, åka hem och sen vara inne i stan till halv fem (i alla fall inte när man tillämpar pensionärsmornar). Slutade med att vi begav oss in till stan flera timmar för tidigt.

Häftig ytterbelysning

Vi promenerade omkring och hade turen att hamna på ett galleri på Östermalm där en av mina favoriter, Maria Miesenberger, ställde ut.

Kolla stöden!

När jag gick runt på galleriet fick jag se att det ringlade sig en lång kö till huset mittemot (gamla arkitekturskolan). Allt eftersom man släppte in folk fylldes kön på. Såg väldigt spännande ut. Vad var det man köade för?

Eftersom jag är nyfiken kunde jag inte låta bli att fråga. Svaret gjorde mig minst sagt förvånad. Man köade till ett konditori!

Kvinnan jag pratade med skulle bara köpa kaffebröd, sittplats gick inte att få. Hon sa att det alltid vara lika lång kö här - helg som vardag. Stan är full med konditorier varför skulle då "alla" hit? Vad är så speciellt med det här stället? Förmodligen bara en innegrej.

Men om jag en vacker dag går förbi Mr Cake, och det inte är nån kö, kommer jag nog också att gå in och fika. Man vill ju gärna hänga på trender!