Den här gången började vi med italiensk middag och teaterpjäsen "Dövheten" (en besvikelse) på Dramaten. Dan därpå träffades vi hemma hos mig för att äta frukost innan vi skulle till stan för ännu en dag i kulturens och ätandets tecken.
 |
| Beethoven och Mozart pratar med varandra - den ene döv den andre död |
När vi skulle gå till bussen upptäckte en av kamraterna att jag var alldeles vit bak på byxorna. Underligt. Vad hade jag suttit i? Kunde det komma från stolarna på Dramaten? Tveksamt.
Framme vid busshållplatsen såg vi att det inte bara var jag som suttit på ett olämpligt ställe. Dramaten kunde alltså uteslutas.
Funderade på hur vi burit oss åt för att se ut på detta sätt. Den enda förändring jag gjort var att jag tagit bort fårfällarna från soffan (brukar göra det när jag får finbesök). Då löste sig gåtan.
En av oss visste nämligen att nya fårfällar släpper ifrån sig vitt fnas från undersidan. Fnaset hade förts över till soffan men syntes inte förrän det förts vidare till två par svarta plyschbyxor.
Slutpoängen eller sensmoralen, om man vill uttrycka sig lite fint, är. Man ska aldrig göra sig till - inte ens för gamla arbetskamrater. Hade plädarna fått ligga kvar på soffan hade vi alla haft snygga bakar.
Avslutningsvis kommer några bilder från Liljevalchs, som vi besökte i lördags.
 |
| Soveig Parviainen |
 |
| Linda Näslund |
 |
| Nicklas Nilsson; Glesbygdsromantik |
Hur det gick i plumspelet? Jag kom sist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar