lördag 29 augusti 2020

Ål

Före Nessers sorgsne chaufför lyssnade jag på Ålevangeliet - 2 gånger! Men eftersom vi skulle ge bort boken som present till en före detta ålfiskare (som brukar läsa min blogg) ville jag inte skriva om den, innan födelsedagen.


Patrik Svensson har skrivit en bok om ålar. Trots att han fick Augustpris för boken (garanti för en bra bok) hade jag ingen lust att läsa den. Hur roligt kan det vara att läsa om ålar - tänkte jag. Men så fick jag en personlig rekommendation och bestämde mig för att lära mig lite om just denna konstiga fisk.

Det visade sig vara en bok om världens intressantaste fisk och det visade sig också vara en självbiografisk bok om författaren och hans pappa. Dessutom ett inlägg i debatten om hur vi exploaterar och förstör vår jord. En toppenbok.


Ålen föds i Saragassohavet - havet utan landgränser, nordost om Kuba. På sina ställen är Saragassohavet hela 7000 meter djupt. Här föds den lilla larven (pilträdslövet), som så småningom efter fyra omvandlingen, ska bli det vi kallar blankål. I sitt första stadium är ålen bara några millimeter lång. Leptosephalus-larven kläcks i Saragassohavet och börjar genast sin långa livsresa till Europa genom att driva med golfströmmen. Resan kan ta tre år.


När den når Europas kuster omvandlas den till glasål och anpassar sig omedelbart till ett liv i sötvatten. Där omvandlas den på nytt - denna gång till gulål och kan, i detta stadium av sitt liv, ta sig fram "överallt" - kan förflytta sig 100-tals mil. När den så hittat sitt hem stannar den där - år efter år. Den kan leva på samma plats ända upp till 50 år men det finns ålar som blivit mycket äldre. 


Vid ett givet tillfälle börjar den sen vandra tillbaka till Saragassohavet för att fortplanta sig. Samtidigt genomgår den sin fjärde metamorfos - den blir blankål. En blankål kan simma upp till 5 mil om dagen. När ålen kommit tillbaka till Saragassohavet och fortplantat sig dör den. Snacka om spännande liv. Denna uråldriga och mycket speciella fisk håller vi nu på att utrota.

Ålen har väckt intresse genom alla tider och fortfarande finns det mycket kvar att utforska om denna mytomspunna fisk.

Patrik Svensson och hans pappa hade en gemensam hobby. De tyckte båda om att fiska ål. Pappan gillade dessutom att äta den - antingen stekt eller kokt.

Vi får också veta hur ålen beskrivs i litteraturen. Ålevangeliet är häpnadsväckande intressant med ett oväntat och överraskande slut som jag inte vet hur det ska tolkas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar