fredag 11 september 2020

Ridå

kom vi då tillbaka till stan efter att ha varit borta i tre månader och vad möttes vi av?


Först möttes vi av ett snyggt hus med ny fasad, helt plastbefriad. Sen, när vi kom in i lägenheten, möttes vi av en ny inkapsling. Men vi var inte inte längre omgärdade av plast utan av pilträdslöv (riktiga pilträdslöv inte småålar som Patrik Svensson pratar om i Ålevangeliet). Pilarna som växer utanför vårt hus var större och tätare än någonsin. Vi befann oss bakom en ridå av löv.



Kändes lite tråkigt att vi inte hade någon utsikt trots att vi var plastbefriade. Men så kom jag att tänka på att det finns många som betalar "dyra pengar" för att få bo i små "kyffen" högt ovan marken, helt omringade av träd och löv - då kändes det lite bättre. Sen är det en annan och mycket härligare känsla att vara inkapslad av löv än av plast. Vi kan ju trots allt ana vattnet och även höra kluckandet.

Jag satte in min coronacykel i badrummet för att kunna motionera vidare. Med badrumsdörren öppen kan jag fortfarande se ut - inte genom dörren men väl genom fönstret, inte på vatten men väl på träd.

Apropå träd så har vi, inte mindre än tre gånger, åkt och tittat på gamla ekar - först Gällstaöekensen Ekebyhovseken och slutligen eken vid Tyresö slott. Sen upptäcker vi plötsligt (efter tips i vår lokala fb-grupp) en stor, fin gammal ek på si så där 500 år (min gissning) precis inpå knutarna. Varför gå över ån efter vatten?

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar