Drakanar är ett trevligt inslag i stadsbilden. Barn verkar väldigt förtjusta i dem - de tittar på dem, de klättrar på dem och de leker i dem. Drakarna står på gatan (som tur är är de i stort sett samlade på Storgatan), de flyger, de klättrar på husvägar och de flyter på ån
Nu tycker jag dock att det börjar bli lite mycket av det goda. Det känns nästan som vi blivit invaderade. Snart är det emellertid dags för drakarna att gå i ide och så får vi väl hoppas att de inte förökar sig för mycket under vintern.
Malins kompis Julia Hamrin är en av initiativtagarna till drakparaden. Företag köper en drake och gör den till sin "företagsdrake" .
Till och med Svenska kyrkan har en egen drake - jag som trodde att draken var de kristnas symbol för djävulen. Man upphör aldrig att förvånas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar