torsdag 18 oktober 2012

Nu vet man vad klockan är slagen!

På väg hem från Kungsholmen valde jag och en god vän, som var i Stockholm på besök, att åka buss i stället för tunnelbana. Genom att välja buss kan man spara tid då man kan slippa ett byte, även om själva resan går långsammare.

När det var vår tur att kliva på bussen, var den full - inte en ledig sittplats. Vad tror ni hände då! Jo, en ung flicka tittade på oss och frågade om vi ville sitta. Hoppsan i galoppsan!! Kan detta vara möjligt? Såg vi verkligen så trötta ut? Är jag så gammal så jag inte längre kan klara en busstur stående?

"Nej, tack" sa  min kompis (som jag tror var den av oss som flickan egentligen vände sig till). "Ja, tack gärna det" sa jag. Sen kunde jag inte låta bli att mumla om att detta var en ny erfarenhet - första gången någon erbjöd mig en plats. Då riktade sig mannen, som satt på sitsen bakom min, till mitt sällskap och frågade om hon verkligen inte ville sitta. Men hon stod på sig och tackade återigen nej.

Nästa gång bussen stannade uppstod det lediga platser, eftersom några passagerare steg av. Då var det en person som snabbt som ögat skyndade sig att norpa en stol. Vem tror ni det var?

1 kommentar:

  1. hihi :)
    Kanske någon som börjar på A och slutar på A?

    SvaraRadera