Det är nästan lika roligt att lyssna på radio som att titta på TV. Radion har dessutom den fördelen att man kan göra andra saker samtidigt - till exempel åka bil.
I går åkte vi "hem" (undrar hur länge jag kommer att ha citattecken kring hem) till Stockholm efter en trevlig och mysig höstvecka på västkusten - där vi förberett trädgård, båt och bryggor för den annalkande vintern. Innan vi åkte till stugan ville jag helst stanna kvar "hemma" men väl i stugan hade jag ingen lust att åka tillbaka till stan igen. Hösten är en skön årstid - det gäller bara att ta på sig lite mer. Vi fick flera jättefina soliga dagar i sommarstugan.
Men, som sagt, igår åkte vi tillbaka igen och naturligtvis lyssnade vi på radio under resan. "Radioteatern gav - Rapport från en skurhink" - en bearbetning av Maja Ekelöfs bok, med samma namn, från 1970.
Jag minns mycket väl när "Rapport från en skurhink" kom ut. Det var ganska sensationellt att en 52 år gammal städerska och ensamförsörjare till fem barn kunde ge ut en bok. Jag minns också att jag snabbt bestämde mig för att inte läsa den. Jag trodde "att den skulle vara tråkig och skildra livet i en jämmerdal".
Men så fel jag hade. Boken är skriven som dagbok och i den bearbetning vi lyssnade på läste "Maja" upp det hon hade skrivit. Visst handlar den om hennes hårda liv men den handlar också om hennes kärlek till Harry Martinsson, hennes reflektioner kring nyhetsflödet, hennes engagemang för Vietnams folk, rasupproren i New York och andra dagsaktuella händelser. Jag tycker alltid att det är intressant när man skildrar sådant som jag själv känner igen och slutet av 60-talet var, så att säga, min tid - dessutom tyckte jag att hon skrev bra. Så, utan att ha läst boken, kan jag säga att jag tycker den är en intressant tidsskildring om och av en radikal "låglönare" som, trots sitt hårda liv, orkade engagerade sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar