Årskort på SJ

Nu, när vi har bott i Stockholm ett drygt halvår, har vi kunnat återuppta kontakten med flera av våra gamla vänner från Sundsvallstiden, som flyttat hit före oss. I fredags kväll träffade vi två av dem och kom att prata om deras bror/svåger som har ägnat sitt pensionärsliv åt att åka tåg. Tågresandet har vuxit till en stor grej och han är nu inne på sitt femte årskort på SJ. Han åker tåg praktiskt taget varje dag. Medan han sitter på tåget ägnar han sig bland annat åt att blogga om sitt resande.

Bild från bloggen Årskort Guld SJ

Jag hade hört om denne resenär förut och visst är det originellt och kul att plötsligt bestämma sig för att ägna några år av sitt liv åt att åka tåg. Tänk att åka kors och tvärs varje dag! Jag var naturligtvis tvungen att läsa hans blogg och då upptäckte jag, till min förvåning, att allt resande sker i första klass. Jag tycker det skulle vara mycket intressantare och roligare att åka bland "vanliga" människor i andra klass. Förstaklassåkarna är ju till stor del affärsresenärer som bara ägnar sig åt att prata i telefon och jobba.

Jag, som också har åkt mycket tåg - Sundsvall-Stockholm tur och retur (ibland flera gånger i veckan) - kände plötsligt ett stort tågresesug. Eftersom vi har SL-kort men inte SJ-kort fick det bli en resa på Lidingöbanan. Först tunnelbana till Ropsten, sen ett gammalt, gammalt (1946), smalt, trångt och mysigt tåg till Gåshaga brygga.....

...sen lunch och promenad i det gråvintriga landskapet och så hem igen. Vi åt lunch på ett litet kaffe där de rekommenderade sin fantastiska italienska glass. Det får bli ytterligare en tripp med Lidingöbanan i mars för provsmakning.

Undrar just om årskortguldresenären har åkt denna sträcka?