I stället åkte jag och mellankillarna (10 och 7) till Vällingby och besökte den fina biografen Fontänen där man visade Paddington. När mina barn var små läste vi ofta om den lilla ensamma björnen från mörkaste Peru - i en s.k. "pop-up bok" - så det blev kärt återseende, delvis i ny tappning.
Trots det i grunden allvarliga budskapet är Paddington en mycket rolig och välgjord film som man kan leva sig in i. Det är fängslande att se vanliga människor umgås med en "levande" björn och inte blir det sämre av att pappan i familjen Brown, som tar sig an Paddington, är en gammal bekant från Downton Abbey. Den gamle lorden är minst lika bra i rollen som riskkalkylerande pappa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar