1947 är en litterär historiebok. Mycket lättläst och välskriven men knepig. Det hände mycket 1947. Kriget var slut, judarna hade inget "eget" land, förhandlingar pågick om att bilda staten Israel, det är oroligt i arabvärlden, George Orwell skriver på sin bok 1984, i Sverige försöker Per Engdahl få fascismen att växa sig stor och Simone de Beauvoir har en kärleksrelation med Nelson Ahlgren. Det är en blandning av stort och smått. Många namn passerar förbi och det är svårt att hålla reda på alla människorna.
Det känns som det är väldigt länge sedan året skrevs 1947. En del av vad som hände efter andra världskriget känner jag till; bl.a. att staten Israel bildades 1949 men hur förhandlingarna gick till och hur kaotiskt det var, var nytt för mig.
Boken ska spänna över hela världen men tonvikten ligger på judarnas situation, oron i arabvärlden och på vad som hände i västvärlden.
Eftersom det är en kronologisk berättelse blir allt uppsplittrat. En förhandling tar ofta lång tid och samma förhandling finns med i boken gång på gång, olika månader, allteftersom den framskrider. Blir rörigt. Det är svårt att få en helhetsbild av ett händelseförloppet.
Det man anar men inte förstod när det hände blir ofta tydligt när man ser det i backspegeln. Det är lätt att vara efterklok.
Det var intressant att läsa 1947 men inte mer.
Jag jämförde 1947 med Jan Guilluos sätt att berätta i historien i "Det stora århundradet" och, i mitt tycke, drar Jan G det längsta strået.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar