Man (ockupationsmakten) hade minerat Paris. Det skulle bara behövts en "tryckning" så skulle hela stan ha sprängts. Det enda som fattades var en order från general C.
Men när kapitulationen var ett faktum och general C skulle ge sin order kom en man in i rummet där generalen befann sig. Han, som kom in genom lönndörren, var den svenske diplomaten Raoul Nordling. Han kom för att övertala general C att inte spränga stan.
Detta samtal mellan general Choltitz och konsul Nordling har legat till underlag för både en teaterpjäs och en film. Jag hann inte se vare sig pjäs eller film när de visades men ibland har man tur. När "Mannen som räddade Paris" visades på TV, hade jag tillfälle att placera mig i soffan. Vilken bra film, så intressant och så spännande. Sån förtätad stämning.
Innan jag "läste" på Birkagården hade jag aldrig hört talas om att det var så nära att denna vackra stad skulle ha sprängts sönder och över en miljon människor dött. Bra att samtalet, som fick generalen att ändra sig, nu har blivit en intressant och spännande film. Hoppas den visas i skolor när man läser om Europas historia.
Varför har denna insats, som räddade livet på över en miljon människor, inte uppmärksammats mer? Den har inte på långa vägar fått samma genomslag som de insatser en annan Raoul gjorde vid ungefär samma tidpunkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar