Stockholmsluncher

Både i torsdags och i fredags såsade jag på ganska länge innan jag gav mig ut. Jag kom, med andra ord, inte iväg förrän det var dags att börja tänka på lunch.

I torsdags gick jag till Fina gatan och affären Svenskt Tenn och tittade på alla vackra saker och möbler. Det var då hungern slog till  - samtidigt började det ösregna. Alltså läge att pröva deras nyöppnade tesalong. Jag beställde en rågbrödssmörgås med rökt lax och blev serverad en minimal kvadratisk liten sak - fin och god men i miniformat (75 kr).

I fredags hade jag hunnit ända till Magasin 3 i Frihamnen, för att titta på Ai Weiweis utställning, innan det började kurra. Lämpligt nog hade de en "restaurang" i entrén där de bland annat serverade dumpling - för att öka känslan  av att vi befann oss i Weiwei-land. Naturligtvis beställde jag dumpling, som jag inte har ätit sedan vi var i Kina för snart ett och ett halvt år sedan. Gott men smått - på min tallrik låg det tre ynka "dumplingar" (55 kr).

Nu funderar jag på varför man serverar dessa miniluncher i Stockholm. Är det så att folk inte har tid att ägna mer än fem minuter åt att äta eller är det förtäckta sätt att banta? För det kan väl inte vara så enkelt att jag valde fel lunchställen?

Tyvärr tog jag inga foton på mina minimalistiska luncher, så jag visar i stället en detalj från tesalongen.