Hemmets trygga vrå

Cara Hunter har skrivit boken "Hemmets trygga vrå" - en "typisk engelsk" deckare. En flicka försvinner och jakten på hennes mördare sätter igång. Jag läste den efter att återigen ha följt en "rekommendation" av DNs Lotta Olsson och återigen blev jag besviken.

I Oxford försvinner en liten flicka från en fest och hur man än letar kan man inte hitta henne. Flickan är bara åtta år men om man ska dömma av hennes beteende borde hon varit mycket äldre. Tror verkligen inte att en åttaåring kan agera som Daisy gjorde.

Poliserna som har hand om utredningen ägnar sig åt långa enformiga, lite stolpiga förhör. Tröttsamt att lyssnade på alla dessa förför, för att inte tala om hur tråkigt det är att lyssna på all smörja folk skriver på sociala medier -  tillför dessutom inget till berättelsen. Poliserna verkar långsamma - det tar sån tid för dem att inse sånt som länge varit uppenbart för läsaren.

Boken handlar i grunden om relationer i en familj - en familj som inte mår så bra. En familj där alla är  svartsjuka och de vuxna bara ser till sig själva och barnen far illa.

Glädjande nog var det inget våld i boken. Poliserna jobbade på efter bästa förmåga. De gjorde så gott de kunde - var med andra ord ganska mänskliga.

Trots att jag inte gillade boken lyssnade jag klart den, så ett visst mått av spänning innehöll den allt. Slutet var en total överraskning men så var det också helt orealistiskt.