"Vilken underbar bok"

Det här året har bokcirkeln inget tema utan var och en får välja "sin" bok. Eftersom flera tycks ha samma preferenser har vi i rask takt läst två kvinnliga arbetarförfattare - först Moa Martinson och nu Elin Wägner.

Jag gillade Moa men jag tyckte ännu bättre om Elin Wägner och Norrtullsligan. En liten tunn bok om fyra unga kvinnor som under några år, i början av 1900-talet, bor tillsammans på Norrtullsgatan i Stockholm.

Trots att boken är 100 år gammal är den lättläst och har ett modernt språk med fina gammaldags formuleringar. Den är dessutom humoristisk. Boken handlar om vänskap mellan kvinnor men är också ett tidsdokument från nittonhundratalets början.

De unga kvinnorna jobbar eller slavar alla på kontor (troligen det minst glansfulla man kan ägna sig åt) för svältlön (80 kr/månad). De gillar inte sina jobb och tjänar inte ens en fjärdedel av vad en man tjänar för samma arbete. När de ska strejka för högre lön misslyckas de - alla ställer inte upp och arbetsgivaren kan välja och vraka bland alla arbetssökande.

Min fundering är om kvinnor inte fick vara med i "facket" för 100 år sedan - om det ens fanns fack för kontorister. De skulle verkligen behövt en organisation att luta sig emot.

Frihet ställs mot tygghet, kärlek och ett eget hem - det är inte friheten som prioriteras.

Det är uppenbart att mycket hänt på 100 år men än finns det "en del" kvar att göra som Annika Lanz säger i sitt förord.

Elin Wägner blev en ny och trevlig bekantskap. Hon kämpade för kvinnor och blev andra kvinna att få en "stol" i Svenska akademien. Jag tycker hon sätter saken på sin spets när hon ifrågasätter om man verkligen ska behöva betala skatt när man inte har några rättigheter - inte ens rösträtt.

Alla deltagarna tyckte boken var bra.