fredag 14 september 2012

Äntligen fria

Dottern tycker att vi (mannen och jag) har blivit riktiga glidare, sen vi slutade jobba - bara för att vi kvistade över till Dublin några dagar. Det tycker jag är en lite orättvis beskyllning. Vi kan väl inte hjälpa att samhället anser att vi blivit för gamla för att kunna arbeta!

Vi har alltså tillbringat några dagar i Dublin. Första dagen började vi med en bussrundtur och besök på "vår" lokala pub.  Puben kändes genuin - elva karlar drack öl, snackade och kastade pil och en kvinna drack något annat. Vi frågade servitören vad han tyckte vi skulle titta på och utan att tveka rekommenderade han fängelset Kilmainham Gaol.


Dag två började vi alltså med en busstur till fängelset och rundvandring innanför murarna. Samtidigt som vi gick runt och tittade, fick vi en lektion i Irlands nutidshistoria - den stora svälten, upproret mot England (påskupproret) och inbördeskriget. Dessa "händelser" återkom gång på gång under våra dagar i Dublin, oavsett vad vi tittade på. Det är tydligt att dessa perioder fortfarande är mycket levande för dagens irländare. "Vår" servitör sa att alla har kopplingar till såväl påskupproret som till inbördeskriget. Alla har en morfar eller annan släkting, som varit med under upproret eller kriget. Kilmainham var en förskräcklig plats, där folk tvingades leva under gräsliga förhållanden - kyla, fukt, överbeläggning mm.

  
 
När vi vandrade runt i fängelset tänkte vi naturligtvis på de två svenska journalisterna som satt fångna i Etiopien under  lika hemska förhållanden som de som en gång rådde i Kilmainham. Det var därför extra roligt att vi, när vi kom tillbaka "hem", fick reda på (svt/play) att de blivi frisläppta - äntligen. Skönt att Johan och Martin är fria igen men alla de andra som sitta kvar - vem hjälper och stöttar dem. Egentligen borde en glidare som jag kunna engagera sig i Amnesty och dra sitt lilla strå till stacken!
 
Under den värsta hungersnöden på Irland begick folk brott bara för att hamna i fängelse och i alla fall slippa att svälta ihjäl. Samma kväll, som jag varit på Kilmainham, läste jag att det är precis vad som fortfarande sker i Etiopien. Folk begår brott för att hamna i fängelse och ha en chans att överleva.

Vissa delar av fängelset byggdes senare än det ursprungliga fängelset och efter "moderna" metoden. Bl.a. byggde man en ljusgård för att få ljus, tystnad och överblick. Denna ljusgård blev mycket vacker och har använts vid ett flertal filminspelningar.

 
 
 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar