Jag tror inte vi varit på teater eller bio mer än två gånger det sista halvåret. Båda gångerna har vi tittat på Palme! Snart dags att börja variera sig.
På väg till biografen ringde jag upp en "gammal" vän för att höra om vi kunde komma på fika efteråt. Men medan jag fortfarande pratade kom vi fram till biografen som visade det sig vara abonnerad! Vi hade åkt till fel ställe - igen. Fikat måste skjutas på framtiden och vi fick ila vidare
Nu tillbaka till själva filmen, Palme (****), som alltså handlade om Olof Palme. Filmen byggde på filmklipp från Palmes hela liv, kompletterad med kommentarer av bl.a. hans barn. Det är alltid roligt med igenkännande och jag kände mig gång på gång förflyttad tillbaka i tiden.
Filmen gav en nyanserad proPalme bild. En, i mitt tycke, riktigt bra och intressant film - om än något okritisk. Man fick förståelse för Palme och att han, mot sin vilja, drev igenom löntagarfonderna. Den förklarade dock inte varför han behövde ljuga i andra situationer (bl.a Geijeraffären).
Efter segervalet 1973 följde journalister efter honom hem. När de fortsatte att filma vänder han sig om och säger ”Nä, nu får ni allt sluta filma – jag vill inte visa var jag brukar gömma husnyckeln.” Tänk, den blivande statsministern hade sin nyckel liggande "gömd" under dörrmattan! Så tryggt var vårt samhälle för 40 år sedan.
Den ska jag se!
SvaraRadera