Fortsatt spaning

Vad passar bättre för mig med min Tidlösa-blogg än att ge mig ut på "Spaning efter flydda tider"?

Välläst mastodontbok

Det var ett mastodontjobb bokcirkeln tog på sig när vi valde att läsa Prousts berömda bok "På spaning efter den tid som flytt". Naturligtvis var inte jobbet att läsa boken i klass med att skriva dessa tusentals sidor med ord på ord på ord utan egentlig handling, men tufft nog.

Jag lyssnade på
Krister Henrikssons inläsning

"På spaning" handlar om livet i den övre, franska medelklassen vid sekelskiftet 1800/1900 sett ur den unge Marcel Proust perspektiv - tror jag.

9 timmars lyssnande
plus omtag

Så fort man börjar läsa slås man av det vackra språket - alla nyanser och alla detaljer, hur de simplaste saker kan beskrivas med största seriositet in i minsta skrymsle. Man häpnar över de långa invecklade meningarna och de många konstiga orden. Man förundras över att man kan skriva på detta sätt. Av ingenting bygger Proust upp ett stort berg och dit upp är det svårt att hänga med.

Vi får möta ett myller av människor och släktingar ofta roligt beskrivna. När t.ex en sjuk anförvant blir uppmanad att ta en promenad i solen och äta en biffstek, i stället för att använda alla möjliga medikanenter, blir släktingen upprörd - "Hon som känner av två klunkar vichyvatten i 14 timmar".

I Prousts värld, eller i huvudpersonens värld eller i Swanns värld (svårt att förstå vems värld det handlar om) verkar allt ha liv - en fåtölj, ett rum. Han har svårt att skilja saker från människor och förklarar det så här: "Kanske bestäms de omgivande tingens odödlighet av vår övertygelse om deras identitet och om vår tankes orörlighet inför dem". Är han sjuk? Är han schizofren? Röker han kanske opium när han får dessa minnesbilder.

Boken handlar om ett ovanligt känsligt barn med en onaturlig bindning till sin mor. Så här kan en beskrivning av mamman vara: "... medan min mor bemödade sig att inte störa honom (fadern) med något buller samt betraktade honom  med rörda och vördnadsfulla blickar, dock inte alltför ingående, ty hon ville inte söka genomtränga mysteriet med hans överlägsenhet". Återigen undrar man vad Proust menar, för han måste väl mena något? Är det ironi eller är det så han uppfattar sin mamma. För han kan väl inte tro att mamman är övertygad om sin mans överlägsenhet!

Huvudkaraktärens bindning till sin mor och hennes märkliga, avoga inställning till sitt barn är konstig. Vad symboliserar t ex mammans "God Natt kyss" för den lille gossen? Vad symboliserar den för mamman och varför vill inte pappan att sonen ska få sin efterlängtade kyss? Lite skumt. Pojkens önskan att säga God Natt betraktas som en "nervös impuls" som han måste bestraffas för. Han tror därför att han nästa dag ska skickas bort från mamman till internatskola. Alternativt kommer man att bestraffa honom med tystnad. Man kommer inte att säga ett ord till honom på flera dar. Hur står det egentligen till i den Proustska familjen?

För att få lite hjälp på traven i min "Spaning" lånade jag boken "En sommar med Proust" där ett antal författare och proustspecialister skrivit om "sin" Proustläsning. Jag lyssnade också på flera radioprogram om "På spaning"  från Sveriges Radios arkiv och såg en teater. Dessa "tilläggstjänster" underlättade men "Swanns värld" (första delen i På spaning) är ändå mycket svår att greppa och jag är osäker på om jag överhuvudtaget fattade ett dugg.

En bok ska helst börja med en slagkraftig mening - lärde vi oss när vi i bokcirkeln läste Camus "Främlingen" (150 sidor!) som inleddes med orden "Mor dog idag". Även Proust har lyckats få till en berömd inledningsmening "Länge hade jag för vana att gå tidigt till sängs". Man undrar vad det är för symbolik i detta. Att gå och lägga sig tidigt är det väl många som gör (jag känner en).

Det som "alla" känner till om "På spaning" och som gjort boken extra berömd är den minnesbild huvudpersonen får när han äter en bit Madelainkaka uppblött i lindblomste. Enligt Proust är det minnet av smak och doft som lever kvar när allt annat är borta.

Jag kommer att minnas denna märkliga bok både länge och väl. Funderar på att gå med i Proustsällskapet och fördjupa mig ytterligare.