Hur smakar de tro - de berömda Madeleinekakorna som Proust skrev om i "På spaning"?
För att hela bokcirkeln skulle få njuta och kanske minnas sin barndom gav jag mig ut på spaning efter Madeleinejärn. Gick från loppis till loppis - sen bestämde jag mig för att köpa nytt, gjort av silikon.
Madeleinkakorna var lätta att baka och tack vare silikonformarna gick de inte heller sönder. Jag följde Roy Fares recept men såg senare att Elsa Billgren hittat på ett eget med vallmofrön - ska testa det nästa gång (kan ha bättre effekt).
Alla deltagarna såg lite skeptiska ut när jag serverade ett något blaskigt te i stället för starkt gott kaffe. Men när de förstod att det var lindblomste de fick att doppa sin M-kaka i verkade de nöjda.
Ingen fick dock minnesbilder från sin ungdom som Proust hade fått. Men det var ju ganska givet eftersom det var första gången de smakade på M-kakor uppblötta i lindblomste och inte hade något att associera till.
Sen diskuterade vi boken "På spaning" och jag tipsade om den lättlästa och vackert illustrerade seriebok jag lånat. Boken som gjorde det roligt att läsa "På spaning".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar