Mot stan (Norr Mälarstrand)

Det verkar som vi båda har fått sug efter mer stadsliv - saknar folklivet. Trots mina vackra blommor börjar livet i karantän kännas alltför instängt - fasadbytet och coronapandemi på samma gång tycker jag är i tuffaste laget.

Häromdagen korsade vi Liljeholmsbron men gick inte fram till Hornstull utan svängde av till Årstaviken. Ett steg på vägen men inte fullt ut.

Är det inte två inplastade hus där borta?

I dag tog vi ett steg till men inte heller det var fullstort. Vi tog bilen till Kungsholmen/Fredhäll och promenerade längs Norr Mälarstrand (nr 22) till stadshuset och tillbaka igen. Vi var inte ensamma men det var inte heller någon trängsel trots att vädret var vackert (om än lite småkallt).

Man har rustat upp promenaden utefter Mälarens norra strand så att den blivit riktigt fin. Vägen har fått gott om soffor (säkert med tanke på gångare med ont knä) som gör det enkelt att sätta sig en stund och låtsas att man tittar på folk och vatten.

På tillbakavägen fikade vi på Mälarpaviljongen. Vi var näst intill ensamma men förmodligen brukar det vara mer folk på kvällar och helger för överallt uppmanade man gästerna att hålla avstånd. På golvet hade man markerat med stora kryss hur tätt man fick stå men vi brydde oss inte - var ju näst intill ensamma.

Inte en själ inom synhåll