Dottern tyckte jag skulle blogga under vandringen, så att hon "kunde följa med". Jag visste inte vad hon pratade om men köpte en ny, smart telefon och lärde mig hur jag skulle göra. Och tänk att blogga passade mig som hand i handske. Blogga blev något jag verkligen kom att gilla och fortfarande gillar. Det var under denna vandring jag såg Tidlösa blomma vilt.
Så avlägset det låter. Då hade jag inte haft och aldrig ansett att jag behövde en telefon med internetuppkoppling. Nu är telefonen en av mina käraste ägodelar.
När jag kom hem, efter vandringen, sammanställde jag mina blogginlägg till en vandringsbok. Tyckte själv att den blev hyfsat bra men det tyckte inte ett enda av de förlag jag skickade den till.
En som däremot skrev en framgångsrik bok om sin vandring var Robyn Davidson. Men då var det inte heller en liten fjuttig promenad på 55 mil hon skrev om. Nej, hon gick 270 mil tvärs över halva Australien - från Alice Springs till Stilla Oceanen. Hon gick ensam, hade bara sällskap av sin hund och fyra kameler. Ingen smartphone på den vandringen inte, men så skedde den redan 1973 när det bara fanns stationära telefoner. En enastående prestation. Vi var borta i fem veckor, hon i nio månader.
Jag har inte läst hennes bok men däremot såg jag filmatiseringen av den i går. Så fängslande. Tänk att ensam ge sig ut och vandra 270 mil. Vilket psyke Robyn Davidson måste ha. Synd att jag inte läste boken, som lär handla om hennes mentala prestation.
Tredje gången jag ser en film där en människa ensam ger sig ut på ett stort vandringsäventyr. Alla tre filmerna har "sanna" berättelser som grund och alla tre har varit så fängslande. De två andra filmerna var "Into the wild" och "Wild".
Är det i inte snart dags för min outgivna bok att filmatiserats? Nej, så blir det inte. Jag får allt nöja mig med att blogga om mina vandringar som numera bara sker i naturreservat och parker och varar i ca tre timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar